ingvert

Nu har jag just ätit kålpudding. Jag hade visst inte så mycket köttfärs som det skulle vara, så det blev verkligen KÅL-pudding! Men tänk vad billigt det var! Kål kostar ju typ som luft.

Åh jag har gjort det till slut! Äntligen en ny espressomaskin efter att den förra gick sönder för kanske åtta månader sedan. Fick ju pengarna tillbaka, och har haft summan gömd på säkert ställe för att inte slösa bort det på annat. Nu idag blev jag med Nespressoapparat, kanske det smidigaste sättet man någonsin kan brygga en kopp kaffe på (nej, jag har inte värst bra betalt för att säga detta).


Nu lär det ju bara dröja ett antal veckor tills jag börjar öppna paketet, med tanke på vilken tid det tog innan dammsugaren fick se dagens ljus första gången. Men i och förr sig, kaffe är ju godare än damm.

Faktiskt.

Nu får det vara nog för ett par dygn! Bestämt att inte gå till skolan imorgon lördag, och bara vara där en liten stund på söndag. Känner att jag måste få lite distans om jag inte ska slita ut mig totalt. Har helt ärligt drömt om att rita sektioner nu, två nätter, så känns ganska befogat.

Och hallå, lördag är ju ändå lördag...

...så då jobbar man...

...hmm...

Hur som helst, fortsätter temat från igår med en bild om hur man kan göra livet på ritsalen lite lättare att utstå. Fotot kan också fungera som mode-inspiration, det handlar om Ikeas frottéiga tossor. Sexigast i arkitektsvängen! Se och njut:



.

Materialproverna börjar bli många i klassen nu. Vi har fått en deluppgift att skaffa bitar av de material vi ritar in i byggnaderna. Detta sker på följande sätt: man kopplar på sin smörigaste röst, ringer upp en producent av till exempel 2-glas-fönster eller stålbalkar, berättar att man ringer från "KTH Arkitektur" (nämner inte att jag pluggar dock), säger att man är intresserad av produkten i fråga till ett projekt man arbetar med, och viktigast av allt: man låter som att man äger världen och kan allt! Vilket kan betyda ordbajsande om hålbjälklag eller annat som jag inte har en aning om.

Men allt är inte hårt arbete. Vi lyxade till det lite med bakverk efter middagslådan! Gustav hade en sjukt vass kniv, i förklädnad av en vanlig matkniv, och jag såg mitt livs hittills snyggaste semmel-snitt:


Före


Efter


Wienerkonditoriets semla placerade sig preliminärt som nummer 2 av fyra testade. Hela listan får jag väl offentliggöra när fettis-dagen till slut infaller, men jag hoppas på att grundligt undersöka några fler bullar.

Sist och ominst, för att kunna lämna Finland bakom mig och fortsätta leva ett normalt liv igen, publicerar jag här en sista bild från resan. Helsningfors domkyrka i fin vit finnesnö:




Godnatt. Rasta muttan zimmerlainen.

Tänk er följande:

50 fattiga studenter
Maten är betald
Öl och vin ingår
Ät så mycket du vill
Du har 120 minuter på dig

Klara färdiga, KÖR!

Alla som sett avsnittet "Julbordet" i Sunes jul kanske kan bilda sig en blick över den hungriga matätartävlingen som utspelade sig varje kväll när vi åt middag på finlandsfärjan i helgen. Tre bufféer blev det totalt, inräknat frukosten.


På bilden ovan syns en väl tilltagen efterrättstallrik, med tårtor, mousser och choklader. Till höger kex och ost, och till vänster en kopp kaffe som snart fick sällskap av en kula vaniljglass, på pappas vis. Nämnas bör att jag vid tidpunkten för efterrätten var väldigt nära groteskt mätt, och efter densamma hade den gränsen passerats kraftigt. Rullandes ut, ojandes och ajandes, bestämde vi oss för, att detta skall vi lära oss något av!

Och tro det eller ej, men vi kände oss flera erfarenheter rikare när det på hemvägen åter var dags för buffé. Klok som man då var valde man noggrant ut det godaste av det godaste, och avstod helt från bukfyllare som potatis och knäckebröd. Exempeltallrik:

Från vänster medsols: prinskorv, jansson, tacoköttfärs, köttbulle, lingonsylt, blåbärspaj, brieost, lax, lax (dyrt!), blini med creme fraiche och stenbitsrom. En mycket välkomponerad rätt om jag får säga det själv.

Nu ska jag lägga mig och sova i min säng i Stockholm i Sverige i världen.

Hi. Hi.


Dansgolvet på Atlantis var en av de få få ytor på Finlandsfärjan som inte var inklädd i härligt sunkig heltäckningsmatta. Ena vägen var det torsdag och så här lugnt bland dansarna. Hemvägen var på en lördag vilket medförde massivt ökande av vinglande buggare.

Jag gick inte och lade mig när jag så lovade nyss. Hade nämligen en liten detalj kvar vid sisådär tjugo över elva på kvällen. Kvällsmat. 

Någon kanske minns att jag förberedde en gratäng under den sk Mörka dynastin, då jag hade elavbrott? Annars är det bara att scrolla ner några sidor här.  Hur som helst så fröstes denna skapelse när ugnen visade sig kall, och skulle idag lagas. Jag hade dock underskattat tiningstiden en aning, så efter en hel dag var ju gratängen fortfarande glass i mitten.

15 minuter i ugnen blev en timme. Maten blev äten och Erik blev mätt. Och säkert fyra mumsiga lunchlådor kvar!

Men nuu ska jag sova. Tror jag.

Så, sakta men säkert ska jag försöka bygga upp en något okronologisk bild av Helsingfors-resan.

För att börja sakteliga med boendet, var vi på ditresan likt råttor förvisade till planet under parkeringsdäck. Fönsterlöshet rådde och trångboende och svettdoft. Hemresan började i ett glädjeskutt då biljetten visade på en markant ökning i våningsnumret upp till tio. Det visade sig dock att det även där rådde viss instängdhet i utsiken. Nåja, vi svävade högt över bilarna.

Hemresan var som sagt också aningen gungig. Här är en bild från korridoren:


Och nu ska jag sova för att återfå min skönhet! Natti.

Nu är jag tillbaka till verkligheten igen efter en skönt verklighetspaus i helgen. Sammanfattningsvis var Helsingfors och färjan grymt roligt! En aning för gungigt på vägen tillbaka, men efter ett litet tag var man i fas och gungade med.

Från att ha legat smått efter innan resan, ligger jag nu ganska duktigt efter i projektet. Fyra veckor för ett ynka konferensrum kan verka saftigt. Jag dementerar kraftigt!

När du detta läses är jag nog på väg mot Finland. Eller på väg mot färjan. Eller i och för sig kanske hemma sedan länge, jag vet ju inte alls hur ofta du är här och spanar.

Ses igen på söndag!

Förresten, strömmen är tillbaka. Handikappstiden är slut!

Natti. Nattilainen.

Förresten innan jag börjar: jag åker till Helsingfors imorgon! En färjekryssning över helgen med syfte att gäspa mig igenom Arkitektstudenternas årsmöte. Nåja, det var väl inte så inbjudan var formulerad, men för mig är resan huvudsakligen en gratistripp till Finland och chans att träffa människor från Sveriges andra arkitektskolor. Yksi kaksi kolme. Typsi.

Nu: Bered dig på en infospäckad bildtrilogi!


Så här såg det ut i måndags. Strömmen hade som sagt gått lokalt i lägenheten på morgonen, och kvällen blev en mysorgie med tända ljus. Lägg märke till den stora gröna bollen på diskbänken. 3,3 kg vitkål, ett kap från Lidl!


Denna bilden är från igår. Fortfarande ingen ström. Men spisen fungerar ju så Filip och jag körde ihop en köttfärs och rotfruktsgratäng. Allt klart, sallad på tallrikarna och bestick på bordet, bara in i ugnen i femton minuter! Bara en detalj: ugnen var visst inte uppe i rätt värme än. Snarare ca 23 grader visade det sig. Sammanfattning: belysningen i badrummet fungerar, samt kyl, frys och spis. Inte ugn!


Så halv tio igår kväll gick vi ut på matjakt. Hittade en maffigt god indisk restaurang. Mmmm det dreglar inuti mig bara jag tänker på det... Förresten blir det nog stearinljus ikväll också, fastighetsskötaren har fortfarande inte hört av sig... Trots att det är tredje dagen i rad de lovar att fixa problemet. Jävla fucking kuk-Skrapan, för att halvcitera en modern svensk filmklassiker.

Nu verkar det oundvikligen att denna söndagen är på väg mot sitt slut, likaså denna helgen. En lördag och en söndag som kändes lika mycket som en smygfis i rymden. Cirka två sekunder mellan fredag kväll och söndag dito.

Ni fattar. Det gick väldigt snabbt. Jobbade igår förmiddags och bytte östermalmsgubbarnas mynt och sedlar mot råglimpor och toscabitar. Sedan däckade jag skönt i sängen och njöt av bomull mot mina ömmande muskler (jobbet är verkligen som ett träningspass!). Efter många om och men och vel och ombestämningar åkte jag sedan på en födelsedagsfest på kvällen. Blandade apelsinjuice med cola och pratade med roliga människor och gav mig gäspande iväg i ren trötthet lagom till att folk började dansa.

Och idag har typ bara gått förbi utan att jag hann reagera.

Men att förlänga helgen med en dag, skulle det göra söndagen mer till en lördag? Eller skulle man behöva uppleva dubbelt så många av denna ångestfyllda, sentimentala och grådassiga dag?? För i så fall föredrar jag nog den helg som finns.

Nu ska jag sova snart tror jag. Godnatt!

Ät en hel pizza 30 minuter före ett gympass.

Kjerstin Dellert alldeles nyss i Stjärnorna på Slottet:

"Nu ska vi ägna oss åt kroppen. För vi består inte bara av andar, vi är massa fettvalkar också!"

"Du vet att det var ett foster vi just åt!"

jag: "ja men det är ju det där också." Pekar på mackan med stekt ägg.

Victor: "jaja men det är ju tillagat foster!"


För mer information: läs förra inlägget (publicerat för ca fem minuter sedan)

Victor är inneboende igen. Då blir det väldigt jobbigt...

Som nu när vi lyckades trigga varandra under en halvtimmes tid att äta varsitt rått ägg. Vi snackade om klökningar och konsistens ända tills vi till slut kläckte två ägg i två glas. Varpå ännu lite diskussion och peppning följde.

Vi gjorde det! Hurra så meningslöst!

Det smakade faktiskt inget. Och vi fuskade lika mycket båda två, krossade gulan mot gommen så man kunde svälja det som ett rinnande vatten.

Men kan nog inte rekommendera som middag. Till saken hör att hela händelsen mynnade ur att jag var grymt stressad och sa att jag inte ens hann koka ägg...

En ny dimension har tillförts till mitt liv.

Vilken härlig dag, lalalala lalalala lalala (källa: Pripps-reklamen)

Nej men idag har verkligen livet varit riktigt härligt! En sådan dag när allt man gör bara är skönt och roligt. I Frankrike kommer jag ihåg att jag hade en sådan dag när allt bara var maränger staplade på varandra. Då handlade det om sysslor som morgonpromenad i vårvärme, marknad i byn, salsakurs och en tur med 2CVn. Idag har detta hänt:

* Studiebesök på Whites arkitektkontor (för oinvigda tänk så här: är det inte Wingårdhs, då är det White. För ännu mer oinvigda: stort kontor där människor ritar hus). Intressant och sporrande för att bli färdig att jobba en vacker dag.
* Promenad i solen. Den där stora lysande grejen har verkligen en markant inverkan på mitt humör! Tittade in i några bagerier bara för att titta och kände hur jäkla kul det skulle vara att en vacker dag börja jobba. Som bagare.
* God lunch: hembakad fläskpannkaka.
* Kom igång med nya skolprojektet: att bygga ett konferensrum till ett budgethotell (vilket i och för sig lät grymt tråkigt nu, för att inte ens nämna "blädderblock")
* Och själva huvudrätten: teater på kvällen! Såg Allt om min mamma på Stadsteatern med Niclas. Helt underbart! Exakt rätt mängd teater för att inte bli för mycket, samtidigt mäktigt och gripande och roligt och lagom många kändisskådespelare. Bland andra Meg Westergren som jag annars bara har sett i kundtjänsten på varuhuset i Sunes jul. Vilket också det var en lysande rollprestation.
* Årets första semla i pausen!
* Som avslutning: en mumsigt god alkoholfri drink på en bar på Götgatan.


Till Martin: jag har pratat med statministern idag så vårat släktskap är officiellt avslutat. Det var kul så länge det varade.

Ehh vilken stolthet?

Förlåt Gabriella och Niclas (och eventuellt andra berörda) ifall ni läser detta. Jag förtjänar inte längre vara eran vän.

Men jag tycker faktiskt detta är bra!

http://www.youtube.com/watch?v=19iySo_6-k4

Klicka på ovantstående länk för att se Nanne Grönwall tolka Kent.

Som min käre bror påpekade, "alltså musli med mjölk igen..." lät ju inte vidare exotiskt och nytänkande. Nu är det rättat och mjölken är utbytt mot vatten någonstans långt ner i förra inlägget.

Niclas, jag provade vätskefri musli idag (mjölken fortfarande frusen tack vare ett pucko vid namn Erik som fortfarande envisas med att glömma att kylen är en frys). Det var ett väldigt kortvarigt test och jag kom fram till följande: fofft. Det vill säga att munnens samtliga anatomiska delar torkade ut likt Saharasand i bastun. Då är trots allt vatten den minst sjukliga åkomman bland pest och kolera.

Idag var 20-dag Knut. Med andra ord: det var tjugo dagar sedan julafton. WHAT??? Var tog dagarna vägen? Hur som helst är jag ett rebelliskt trotsåldersbarn, och kommer ha kvar mitt pynt till ljuset återvänder till Sverige. April kanske?

God natt världen. O.a.o.

Igår slogs ännu ett personligt rekord! Denna gång dessvärre i sunkighet...

En sen kväll på skolan i höstas tog mjölken slut, och jag var tvungen att äta musli med vatten. Igår hade jag köpt en liter mjölk, märkt den med mitt namn, och lagt in den i kylen. Som visade sig vara en frys. Så en kall tegelsten mötte den hungriga Erik som till slut hade blivit klar med kompletteringarna på förra projektet.

Alltså, musli med vatten igen. Ökningen i sunkighet bestod i besticken. Förra gången använde jag en vanlig gaffel, igår var jag tvungen att ta en plastgaffel. Jag vet, skillnaden är hårfin, men jag tycker ändå att jag sjönk ytterligare något litet steg i näringskedjan.

Jag fick 20 kr i dricks på jobbet idag! Kraftig ökning från den femma som tidigare toppade dricks-listan för mitt arbetsliv. Tyvärr följdes de givmilda 20 av en av de sämsta milkshakes jag gjort, glassen ville liksom inte lösa sig snyggt hur mycket jag än mixade. Kunden verkade nöjd ändå.

Men visst är det så, om man någon gång blir dricksad så blir just de pengarna så väldigt mycket värda? De gånger jag har fått kronor extra av någon kund, har jag alltid lagt dem i fickan och uppfyllts av en härlig "åh vad rik jag är!"-känsla. Precis som när man hittar pengar på gatan och förvandlas till en farbror Joakim med hökögon, i en fortsatt jakt att bli riktigt snuskigt förmögen. Det kan ju ligga en femma till och darra av ensamhet på trottoaren!

Någon annan som har en bra drickshistoria? Orimligt mycket eller något annat kul?

Hur som helst.

Jag har alltså varit tillbaka i glassbaren idag, efter många månaders paus. Troligtvis en av de lugnaste söndagarna i Gallerian, det verkar inte bara vara jag som har väldigt mycket lite pengar just nu. Italogubben Sergio var dock på bra humör, när han inte klagade över att kunderna inte var där alltså, och vit choklad/cocos och ananas var båda goda återseenden.

Nu ska jag återse Du levande.

Såg Fucking Åmål. "Åhhh varför måste jag bo i fucking jävla kuk-Åmål!!" Underbar replik av underbart tonåringig Alexandra Dahlström.

Sen finns ju mottot "hellre gröt tillsammans än fläskfilé ensam" från Tillsammans. Gansk likt mitt eget motto: "hellre kladdkaka tillsammans än gröt ensam".

Masjävlar nu.

De torra betongväggarna står tappert kvar. De fullspäckade schemana likaså. Datasalen är lika kall som vanligt och det drar vid mitt ritbord.

Så skönt att vara tillbaka!

Nej men skämt åsodo, det känns okej idag. Värmde upp igår genom att komma hit och jobba lite på portföljen. Då kändes det dock inte lika okej. Snarare väldigt ookej.

I lägenheten har jag och min tillfälliga inneboende det bra. Kan dock medge att det är positivt att han bara stannar en vecka, på tjugo kvadratmeter finns inte så många tillfällen att dra sig undan...

Men vadå, vem är detta? undrar någon. En gammal barndomskompis som är tillfälligt utan lägenhet. Sådeså.

Åter till arbetet.

Ett mirakel skedde igår. Jag köpte två rullar hushållspapper! Detta har inte skett sedan någon gång i Haninge förra hösten, och då var det nog snarare på min kombos initiativ.

Igår var jag väldigt aktiv. Med full kraft ansträngde jag mig för att skjuta upp att gå till skolan. Till idag. Vi börjar visserligen imorgon, men har en del att förbereda... Till exempel ganska mycket.

Förutom uppskjutningen handlade gårdagen mycket om organisation. Jag organiserade i mina grymt oorganiserade garderober. Och i mitt grymt oorganiserade skafferi. Och i en grymt oorganiserad hylla. Det kändes lite pedantiskt skönt.

Nu! Ska jag alldeles strax släpa mina tunga steg till skolan. So long!

Innan jag tillfälligt klipper navelsträngen med Älmhult måste jag visa en bild från i söndags.

Ja det är sant! Snögränsen har nått ända ner i södra Småland! Fenomenet "vinter" existerar fortfarande!

Vad som kanske inte syns på bilden är att denna extremt korta pulkabacke också var extremt brant. Och att varje åk var ett effektivt försök till whiplash-skada, då vinkeln på slutet tangerade att vara rät. Samtliga åkare överlevde dock utan skador.



Observera att det inte är barnet på bilden som har skrivit brevet. Han är min lillebror.

PS. Anonym: tack för rättelsen. Alltså var också Balders öppet på juldagen. Vem är du för övrigt?

Jag är i Stockholm!

Mamma har fått sin Ikea-julklapp nu. En juicepress. Premiärdrinken kallar jag "symfoni på diverse grönsaker som jag hittade". Recept:

1 liten liten del av en apelsin (större delen av juicen hamnade nämligen på diskbänken då jag tydligen inte hade förstått var juice-uppsamlaren skulle placeras)
15 cm gurka
2 clementiner
1/2 citron
4 physalis

Mixa, juica, pressa eller mosa samman med händerna. Gott!

Idag har jag arbetat. Ruckade lite lätt på min störda dygnsrytm imorse, när jag vaknade vid samma tid som jag hade gått och lagt mig ett dygn tidigare. Mycket oskönt.

Tillbaka på ex-extrajobbet som badvakt hade jag en något lugn och seg och lång dag. Då de badande massorna uteblev fick jag ägna mig åt karaktärsdanande uppgifter som att torka av plastmöbler, putsa fönster och favoriten: skrubba duschar och tömma deras avloppsbrunnar på slemmigt äckligt hår. Underbart!

För övrigt har jag ett svar kommentaren "balders då?" från en viss Anonym: varför balders? När? Va?