Läderlappen
Och så ska jag vara med och fira folk som får semester. Och låtsas vara fri och ledig. Jag jobbar ju inte förrän 14.00 på lördag.
Jag var bara gjord för dessa dar
Synd bara att man jobbar en massa.
Men när jag inte gör det ligger jag bland annat i mammas nyinköpta pool. 2,5*1,5 meter och knappt tio centimeter djup. Och helt fantastiskt skön.
Arkitektnörderi
Tre boxar med samma volym. Betong. Så klart.
Uppe i tornet, med en utsikt över trädtopparna och havet.
Den fyrkantiga spiraltrappan ledde upp (och ner) i typ fyra varv. Helt kolsvart. Bara lite läskigt.
Här är ditt liv Erik - i fem gånger hastigheten
* Åkte på den traditionella Österlenrundan med mormor, morfar, lillebror och kusinerna förra helgen. Blev en ganska kort runda, eftersom alla var tvungna att vänta på mig typ en timme. Vi besökte nämligen Kivik Art Centre, och som begynnande arkitektnörd var jag tvungen att uppleva David Chipperfields spännande fyrkantiga betongpaviljong. Lägger upp en bild snarast.
* Schwarzkopf-kompisen Gabriella var här i tisdags och onsdags och fick testa småländskt byliv (även om Älmhult var en metropol jämfört med den två-hus-och-en-grusväg-situation hon hade väntat sig). Hoppas du har läst hennes upplevelser, länk i ett föregående inlägg. I onsdags åkte vi sedan till Helsingborg med Martin och såg en energipumpande Håkan Hellström och ett annat energipumpande (om än aningen mörkare energi) Kent. Mycket bra!
* Firade mormor i lördags. Åt goda strömmingar nära Simrishamn och sedan bjöd jag på tårtor och Martin på en eldshow. Fattar inte. Lilla lillebror sprutar eld.
* Och idag var det Konsum igen. Hjälpte fler rullator-babes hitta majonäs och skorpmjöl och grillade grillkryddedränkta revbensspjäll. Som vanligt alltså. Nu bara två veckor kvar, sedan semester. Eller? Var? Här? Mallorca? Hawaii? Öland?
* Nu ska jag borsta tänderna. Min borste är grön.
Action-bild från surdegsbak
Surdegen Hedvig har fått arbeta för första gången idag! Blandat mjöl och fördegar, låtit jäsa och knådat. Och knådat. Och knådat. Nu vilar fyra degklumpar i kylen tills imorgon.
Skriver mer imorgon om vad som händer annars just nu. Ligger för tillfället föga ergonomiskt på mattan under soffbordet, halvt tittandes på Batman Begins med lillebror Martin och Rebecka. Tänkte gå och se nya filmen nu i veckan och jag som äger världens sämsta filmminne behövde påminnas lite om vad som har hänt.
För övrigt, grattis mormor för att ha fyllt år och grattis Bella för att ha fått se Småland (se http://melankolisk.blogspot.com/ för en fantastiskt fin beskrivning av Älmhult)
Tag ej nummerlapp i onödan!
Men om det är tomt i nästan hela butiken. Och helt tomt framför charkdisken. Och det står personal bakom disken, redo att betjäna kunder. Varför tar man då en liten futtig lapp med ett gult nummer på?? Så att vi får gå bort till knappen, trycka, och sedan på ett föga naturligt sätt ropa ut "34! Jasååå, det var du. Ja tack?"
Jag bara undrar.
Gyllene Tider i Älmhult
Underbart. Det är lördag. Och jag börjar jobba 15.00. Och slutar 22.15...
Skönt att en kusindelegation från Ängelholm kommer hit och piggar upp den sömniga tyskbyn. Österlenrunda med mormor och morfar imorgon. Traditionellt, som varje sommar sedan typ fem år.
Nu ska jag duscha och lukta gott så att inte tanterna väljer Maxi eller, huu, Willys.
För att få bubbel krävs det deg
Det har börjat bubbla!
Måste visa min fina drinkdekoration från igår också:
Enda nackdelen var att rosevinet luktade kraftigt av svamp och lök när man skulle dricka...
Das Deutche Toristchenschtaben
Konsum är lugnt nu. Älmhult är lugnt nu. Älmhult är inget semesterparadis.
Förutom för vissa exotiska folkslag. Byn är full av tyskar och danskar och vissa mer sällan sedda arter som holländare. Och deras bankkort krånglar ofta. Och de frågar efter koffeinfritt kaffe (what's the point? Som ost utan fett eller lightläsk utan acesulfam-k). Och de köper inte Marabous mjölkchoklad utan ger sig på Cloettas.
Och jag fattar inte vad de säger.
Tillökning i familjen! - BILDER!
Eftersom jag startade degen för en timme sedan har det inte börjat bubbla än. Men nu ska blandningen mjöl, vatten och äpple stå i rumstemperatur i tre dagar.
Lägesrapport:
Mums.
Pensionärsvarning!
Men det hör inte hit.
Nu är det snart Allsångs-dags. Undrar om jag får några rysningar idag. Förra veckan var det lite segt, men veckan innan dess gick det rysningar längs ryggen och armarna fyra (4!) gånger. För att det var så fint när alla sjöng. För att Håkan Hellström gjorde För en lång tid så bra. För att Stockholm visade sig från sin vackraste här-ligger-jag-i-skymningen-och njuter-sida.
Är jag knäpp? Eller visst finns det anledning att njuta?
Fortsättning på frankofiltemat
Älskar det. Visst känns det som man bor i Paris när man ser skyltar som denna? :)
Tyckte mest det var lugnt och skönt utan en massa brummande bussar. Men så försökte jag inte heller ta mig hem någon natt. Undrar vad man gör utan nattbussar?
Dagens outfit: med baskern käckt på svaj
Men. Vad snabbt det tog slut.
Strax efter midnatt var det slitna korridorsrummet nästan tomt. Efter en skönt avslappnad fransk knytbuffé i parken här utanför, med foie gras (denna gången uppskattad), baguetter i massor, quiche, mumsig citronpaj och annat smått och franskt och gott, parkerades alla i soffan. Och i samma stund som någon kom på att någon var tvungen att dra hem, följde ett lämmeltåg i hans hälar och stället tömdes snabbt som en gröttallrik på julafton.
Men, sa vi, Viktor och jag. Det står ju två maffigt bastanta kladdkakor i kylen? Med hur mycket choklad som helst! Vad är oddsen för att de överlever en tågresa imorgon?
Ja, den som lever får se. Den som åker X2000 om 16 timmar lär också se. Om det dryper brunt kladd från våra väskor eller bara doftar förföriskt av kakao.
Mätt. Sluta prata om kladdkakor.
Med vänliga hälsningar,
Erik. Fortfarande med baskern på.
Le temp est arrivé!
Quichen är lagad. Baguetterna redo och anklevern framtagen. Kladdkakorna väntar i kylen och vinet är kallt. Redo!
Nu går Viktor och jag ner till Lappis lilla "Hyde Park", en liten liten plätt med park. A bientot!
Eric
L'amour à la francaise
Det är inte maskerad. Det blir Baskerad.
Ha. Ha.
Nu ska Viktor och jag in till stan för att köpa grejer. Till exempel mer choklad till kladdkaka nummer 2.
Bisous,
Erik
Jag känner mig lurad, INGEN SEXDRÖM????
Så har ännu en av världens sanningar uppdatats som ett falskt hittepå. Jordgubbar säljs inte hela sommaren, inte heller växer maskrosorna gula mellan april och september. Detta har vi konstaterat redan.
Men nu alldeles nyss. Jag satt och slötittade på Singin Bee på trean (för övrigt nutidens mest överproducerade tv-program) när Bryan Adams "Summer of 69" dök upp som en av kareokelåtarna för deltagarna att sjunga.
"I got my first real six-string
Bought it at the five-and-dime"
Vänta. Va? Six-string?? Sen när???
Jag har i hela mitt 21-åriga liv hört, sjungit och nynnat den raden som "I had my first real sex-dream". Inte för att jag är ett perverst snusko, men den går ju så! Eller?
Eller?
Snälla någon, säg att Trean ljuger och gör mitt liv komplett igen...
All denna choklad finns inte mer
Nu finns all denna chokladen i en tryffelkaka som jag har förberett till den franska festen jag har imorgon. En digestive-smör-botten, sen en fyllning med 400 gram mörk choklad, en halv liter grädde och mörk rom. Jättemycket mörk choklad. Låter väl gott mamma?
Får stanna i mitt snuskiga kök...
Så jag har kollat upp lite kladdkakerecept också:P
Men buhu. Det blir ingen flytt i september. Hade fått erbjudande om en student-etta (med eget kök, tjohoo!) på sextonde våningen (tjohoo tjohoo) i Skrapan. Men den gick tydligen "tyvärr till en annan sökande"...
Så det blir till att vara kvar lite till här i korridoren. Köket har något av en all-time-low quality... Imorse lekte jag köks-hitler och fyllde en sopsäck med äcklig disk som har legat i diskhon en vecka. Kände mig härligt gnällig.
Nu ska jag kurera mig och äta frukt!
Snorkram från Erik
PS. Pigga gärna upp mig med en kommentar. DS
Minnesanteckning! Bakas snarast
http://recept.nu/1.38085/leila_lindholm/kakor_tartor/agg_mejeri/leilas_italienska_ostkaka
Ska dock inte baka så mycket just nu. Måste bli klar med nysandet först. Blir såna konstiga överaskningar i bullarna annars...
Min våning fyra trappor upp!
Bilden tillägnas Rikard. För att han uppskattar mina bilder;)
Hur man får en seg och snorig dag att gå
Hur kan man sammanfatta detta? Nja, mitt-på-dagen-utbudet på tv har inte förändrats nämnvärt på sisådär tio år. Känns som exakt samma saker man såg när man var sjuk när man var liten. Fast då kollade jag på tv-shop också.
Ett 120 meter högt bostadshus vid Slussen!
Tänkte lägga upp några bilder på det jag gjorde i skolans sista projekt, vilket var snart två månader sedan. (Shit!!). Uppgiften var att bygga bostäder för en massa människor, 22 000 kvadrat, på ganska liten yta vid Stadsgårdskajen precis öster om Slussen.
Det blev ganska högt.
Fick kritik på själva husets utformning, lite klumpig kloss, men beröm för lägenheterns planlösning.
Hela presentationen som den såg ut på de två skärmarna. Lite svårt att se kanske...
"Flygbild över kartongmodellen. Hålen i huset är balkonger. Det svarta i nederkant låtsas vara vatten. 
Den medelstora av de tre lägenhetstyperna. 35 kvadrat uppdelat med ett halvt plans nivåskillnad.
Då så! Finansiär, någon?
Ännu en slemmig rubrik
Där kom det. Nu har jag blivit förkyld. Det är Sveriges fel. Jäkla kalla väder. Regniga tält och igår bussväntan i kallt gryningsljus...
Skönt med bra musik. Kleerups Kleerup. Mojsimojs vad bra.
Slemmiga fostersnigeln anfaller!
På kvällen (som övergick i natten, som synes på tiden jag skriver. Klipskt Erik-fortfarande-utpumpad-sedan-Arvika-Ingvert) var det filmkväll hos Mattias. Sandra imponerade med hemlagad sushi, dock imponerade inte riktigt hennes samling med spanska skräckisar. Detta blev kvällens tema. Till min bestörtning. Alla kusiner och lillebröder som sett Exorcisten med mig vet att min hjärna inte är avlad för sådana filmer. Allra tydligast för de som fick beskåda min veckolånga rehabilitering efter. Hur som helst, jag överlevde idag.
Den första hette Blame, och var troligen producerad av påvens skräckisavdelning. En serie av totalt ologiska antiklimaxögonblick där musiken och stämningen gång på gång byggdes upp till "åh det var bara två små söta kattungar" eller "åh det var inte ett monster, det var ett bokmärke med en ängel" (!). Utspelandes på ett abortsjukhus innehöll filmen även:
*en försvunnen syster
*en knäpp granntant som tog hand om sin invalida syster i en klosterliknande miljö
*en flicka som cyklade trehjuling i korridorerna (The Shining!)
*en läskig docka på en ännu läskigare vind
*sist men inte minst: ett mord som av ljudeffekter och stämning att dömma måste begåtts av en slemmig snigel uppbyggd av aborterade foster.
Varav ingenting egentligen gav någonting till handlingen utan lämnades som lösa trådar på slutet.
Filmen rekommenderas varmt!
...hmm.
Summa sumarum - en värmländsk musikodyssé
Nu har jag: 1. Duschat. 2. Sovit en hel natt i en torr, sval och lagom mjuk säng. 3. Ätit gröt.
Börjar nästan bli normal igen. Har till och med slutat slänga skräp direkt på marken. (Som Mattias sa: "det måste ju kosta flera miljoner att städa upp här!" när vi gick över campingområdet igår.)
Några viktiga fakta som måste delges världen:
* Musiken var överlag grym. Bäst:
#1 Robyn!! Jag blev så jäkla kär. Kaxigare och snyggare finns inte. Och låtarna lyfte tältet, man hann inte ens andas under hela timmen hon spelade.
Också #1: Kent. Tätare show än jag nånsin sett. Hade varit ensam etta om jag inte hade inlett konserten så långt bak som jag gjorde.
#3 Håkan Hellström. Man blev glad av hela bandet.
#4 Familjen. Måste nämnas. Klart roligaste spelningen, när vi dansade som galningar och sjöng med på skånska.
* Vaknade vid niotiden varje dag. Direkt i vakningsögonblicket slogs man av en otäck sovsäcksklaustrofi och letade sig störd efter alla dragkedjor innan man till slut kom ut i luften och var fri från den solvärmda bastun.
* Alltså superväder! Förutom i lördags eftermiddag. Då kom det en regnskur. 30 minuters skyfall. Tyvärr hade jag varit lite slarvig med att fästa yttertältet. Tyvärr hade det blåst av av en vindby när vi kom fram till tälten i regnet. Tyvärr hade det då regnat in en aning. Fem centimeter vatten. I. Hela. Tältet. Det blev en blöt eftermiddag, kväll och natt på alla sätt.
* Vi skapade en fyramanna kazoo-orkester som lätt hade vunnit en Grammy med sina covers på diverse festivallåtar. Bäst blev en Slagsmålslubben-blippetiblopp-låt.
* Gårdagens bussresa färgades brun av årtiondets mest utvecklade bajshumor. I den ytterst finstämda leken "byt ut ett ord i filmnamnet mot "bajs" föddes alster som "Bond: mannen med det gyllene bajset", "Mannen som kunde bajsa med hästar" och "Bajsa den som Beckham". Fenomenaliskt roligt för oss åtta längst bak, mäkta sorgligt för de andra stackarna på bussen.
* Avslutningsvis var det jag som förklarade tre finnar på kinden som "mitt namn i blindskrift. Ifall någon blind skulle vilja veta vad jag heter". Lät så logiskt för mig just då.
Snipp snapp!
Klibbig sunkskunk.
Blir en mer utförlig lista med festivalens höjdpunkter senare. Nu ska jag bli ren.
Svettig kram,
Erik
15 timmars resa. Mot exotiska Värmland!
Råkade se ut som en präst idag. En vit t-shirt under en svart skjorta med ståkrage. Inte så smart. Ingen som kom och biktade sig dock.
Nu är jag borta från Älmhult några veckor. Stoora kramar till alla som vill ta emot!
Erik
Snart smäller det!!
Därefter är det musiken som bestämmer.
Varför är inte alla mer som mig?
Det är skönt att vara spontan och ledig. Kan inte fler vara lite mer spontana och lediga, och sluta planera upp all tid. För stackare som är lite segare med att bestämma sig är det tråkigt när alla plötsligt är upptagna när man till slut vill göra något.
Helt enkelt, om folk var lite mer som jag? Då hade alla varit veliga, och då inte bestämt sig förrän i sista stund. Och alla möten, träffar, aktiviteter och övrigt ståhej hade börjat tidigast femton minuter efter utsatt tid. Då hade jag ju inte varit sen!
PS. Mentor: Tiffany, som bjuder alla Viktväktare på Alladin, så att hon själv ser smalare ut. DS
PS2. Har jag någonsin sagt något positivt om inlines? Detta tillbakatages genast! Har än en gång inlinesat mig mellan mina föräldrars boenden. Denna gången från pappa till mamma, med samma 10 kg tunga bag. Denna gången i uppförsbacke. Denna gången i motvind. Bidrag till en bil, någon?
