Förresten
En mysig misär
Vad kan man utröna av detta? Jo två saker:
1 Glasen i diskstället kommer från när familjen Öster var här för snart två veckor sedan.
2 Förutom dessa glas sedan två veckor utgör tomma matlådor all disk. Vilket betyder att jag inte har ätit ett mål hemma senaste tiden.
För att fira att jag kan äta hemma åt jag idag: Tortellini! Med salt och peppar. Hmm jag har inte direkt varit och handlat heller..
Nu ska jag starta dammsugaren.
Dagens låt!
Halleluja!
Nu håller den tredje A1an på att spottas ut ur skrivaren! Äääääntligen, milt uttryckt. Klockan är 04.00 och jag kan räkna till 15 klasskompisar i datasalen. Plus säkert dubbelt så många uppe på ritsalen. Och jag är inte ensam om att ha dygnat.
Jag har sagt det innan och jag säger det igen. Herrejisses.
Om tio minuter cyklar jag längs Östermalmsgatan och känner mig som en nyförlöst människa!
Fan fan fan fan.
Är jag försenad? Nja, knappast. Visst, det står ju deadline: tisdag 17.00 på våra papper. Men mellan raderna: "17.00". Det vill säga att man kan jobba på tills man ska ha presentation. Imorgon eller på torsdag...
Blä.
Jag vill tvätta när jag blir klar med detta.
Och kanske duscha. Kanske.
Morgonkick från Dana!
Här är en energiboost som skulle kunna väcka döda:
Bananas bananas bananas bananas potatoes. And.
26 timmar sedan jag kom till skolan.
PAUS!
Nu har jag suttit och koncentrerat mig i nästan tjugo minuter. Så en välbehövlig tankepaus för att sitta och titta på lite gamla bilder.
Hittade en fin som Anja tog förra helgen när vi var på väg till Faraos fest med Anna Nicole Smith-tema. Först originalet:
Oscarsgala 1996. Kvällen till ära är hennes bastanda kroppshydda täckt av en härlig turkos plyschgardin. Ett blaffigt smycke betonar de stora brösten. Pricken över I är ett rött läppstift över en stor del av ansiktet.
I min, enligt egen utsago, mycket fina tolkning valde jag att koncentrera mig på det sistnämnda:
St Eriksplans tunnelbana. Trettio minuter senare går Malena Ernman på scenen i en kommunistsvulstig olympisk arena.
En annan tidszon
Alltså 22.30. En söndag.
Och möts på vägen ut av flertalet höjda ögonbryn och frågande munnar. "Va ska du redan gå?"
Igår cyklade jag hem genom ett Stockholm i gryning. Det kändes konstigt nog normalare... Och Stockholm var vackrare än jag någonsin sett staden. Och senare under natten drömde jag att mormor och morfar hade köpt Slottet av kungen och jag fick hjälpa till att tvätta mormors mattor i kungens tvättmaskin. Sanndröm??
Staden från ett fönster på mitt våningsplan när jag hade kommit hem.
Och som en bonus: i denna psykkorridoren bor jag:
Tur att den har fått det pedagogiska namnet "Gul korridor" så att man kan hitta hem oavsett mental status.
Nej jag har inte diarré
Snart läggdags nu. Tänkte vara hemma innan tre.
Och i bakgrunden hägrar Mona med sin kajal.
Zombie med förskrumpnad hjärna
En kombination av en grinig nysoven treåring och en halvdöd amöba av mänsklig storlek. Så känner jag mig nu. Har just vaknat efter en tjugo minuters rensa-ritbordet-och-lägga-sig-framstupa-tupplur, min lilla specialitet.
Men det tar som sagt några minuter och en kaffekopp innan man kan kalla sig människa igen...
Oförtjänt
Det var fest på skolan igår. Den Ljusa Festen. Mycket folk. Mycket få tvåor, som istället satt hemma och jobbade. Mycket treor som firade att de blev klara med sin kandidatexamen igår.
Jag är ju tvåa och borde suttit hemma med ångest inför deadlinen på tisdag. Men såg gårdagens kalas som en sista chans till liv innan helgen marathonsittningar.
Men på ett villkor: kul och fest, utan att det känns imorgon! Det gick sådär. Det var fest och det var kul, men det känns av idag. Orättvist mycket, med en huvudvärk som verkligen inte står i proportion til hur lite jag drack igår.
Nå, nu sitter jag här åtminstone, och dags att starta upp autoCad. Ha en trevligt klämmig dag alla lediga stackare!
Diskussionen på ritsalen just nu:
Vi jämför med en digital fröken ur: www.uhrzeit.org/atomuhr.html vems klocka som går mest rätt. Malena vann, hennes var bara en sekund för sen att slå om till 16.54.
Roligt på ritsalen just nu:
Är jag med i arkitektursektionen eller en teknisk sektion?
Lite mammajympa kanske.
Får man lös mage av torkad frukt? Vi får köpa en bal toalettpapper på Ica.
Extremt tramsigt, internt och omoget. Känns som att klockan är 22 och vi sitter i fnittrets högborg. Men så är det en röd dag också.
Hört på ritsalen:
Bjöd på kardemummakrans från bageriet till eftermiddagsfikat. Vi behöver socker. Och fett. Och ibland önskar man att man hade ett liv.
Hört på ritsalen:
Att göra en platsmodell tar ungefär 100 gånger så lång tid som man någonsin skulle kunna ana.
Askungen: vad är väl en opera på Operan?
Lyset släcks och ridån går upp. Orkestern börjar spela och in på scenen kommer Askungen, en Malena Ernman i förkläde. Och hon sjunger. Inte! Föreställningen igår började med ett så långt parti utan sång att jag trodde la Ernman hade valt att göra en stum insats för att be om ursäkt för den nedriga placeringen i Eurovision.
Men hon kom igång. Och som jag skrev igår var det en helt underbar upplevelse. Vackra människor i vackra kläder med vackra röster till vacker musik. Jag misstänkte att jag kanske skulle tycka att opera var lite för pompöst och allvarligt, men jag hade inte tråkigt en sekund under tre timmar!
Och mitt schlagerbögiga hjärta slog hårt under applådtacken. Kanske? Var det passande? Skulle hon? Vågade hon??
Men nej. Jag fick överleva utan La Voix.
Kort resumé av Askungen:
Helt fantastiskt!! Hon blev spöad av en gutt med stråke, men sjöng asset av hela Norrmalm.
Men mer om detta imorgon, nu över till vädret.
Duggregniga moln.
Godnatt.
Retroaktiv tippning
Jag tror att Norge vann. Och sedan Island som tvåa och Azerbadzjan på tredje plats.
Hurra jag hade rätt!
Nja. Det hade banne mig varit roligare att tippa innan finalen. Å andra sidan var det enklare nu. Men jag tippade visserligen lite live i lördags, till några stackare i en mängd mer eller mindre osammanhängande sms.
Hur som helst var inte Norge min favorit. Just nu är det systrarna Inga och Anush som gör att jag går igång.
Sister, here we go!
För övrigt, en liten knyck med överläppen är väl inte så svårt? Martin du har mycket att lära.
Möten i korridoren
Kommer gående i korridoren med inga onda aningar, på väg från datasalen, caféterian eller toaletten, när någon annan helt plötsligt också verkar ha känt för en promenad. Någon i klassen kanske som jag normal sitter på några armlängds avstånd från.
Men där, gående mot varandra mot ett oundvikligt möte. Finns det något naturligt man kan säga då?
"Ja se där är du ute och går?" Ja är du dum i huvudet eller?
"Jaha vart är du på väg?" Jag är inte det minsta intresserad egentligen.
eller bara
"Hej." Jo fast vi sågs ju imorse också. Och för en kvart sedan.
Eller så kan man ju låtsas inte märka att man möter någon. Vilket är helt stört med tanke på att man bör vara gravt blind för att inte se att någon går en meter ifrån en.
Sedan har vi ju toaletten också. Ännu lite jobbigare. Tänk dig mig på väg in och någon annan på väg ut. Från herrarnas eller kanske damernas.
Total utsatthet. Inga tveksamheter. Man har ju knappast deklarerat. Eller plockat tulpaner.
"Gick det bra?" Nja.
"Käkat bönor va?" med ett empatiskt huvud på sned. Njaa.
Total tystnad och på sin höjd en liten knyck med överläppen som på sin höjd signalerar att man är medveten om en annan persons existens. Ja!
För övrigt läste jag en tidningskrönika imorse där kolumnisten menade sig vara "apatiskt upprörd". Hur ser man ut då vill jag veta... Idéer?
Sweden, twelve points
quand je entends la voix
J'entends la voix
La-a vooOOiiIIIIIX
Åh någon som vill höra när jag sjunger?
Grattis Sverige, nu är det bara att ladda om till lördag. Fortfarande lite lam show, men så snyggt när allt försvinner i vitt!
Baletten igår var mycket bra! Har ingenting att jämföra med, men jag satt och njöt i alla fall. Och småsov lite i perioder. Men på ett väldigt skönt sätt. Det enda krångliga var att hålla reda på handlingen, men med Disneyfilmen inbakad sedan barndomen kunde man ana sig till det mesta.
I brist på bilder från igår, hör Frollos sång till Esmeralda:
Bara timmar kvar till ridån går upp
Vässa tåspetsarna och stretcha trikåerna! I afton gör Erik balettdebut.
Har ingen aning om jag verkligen tycker om splithopp till klassisk musik, men det lär ju visa sig. Har i alla fall länge sett fram emot att testa en helaftonsföreställning på Operan.
Tyvärr missar jag ju Malena Ernmans kval ikväll, men å andra sidan får jag ju se henne in action på måndag. Skrivet med ett stolt leende.
Ett två tre, plié. Hopp hopp och en piruett!
Uppgraderat garderoben!
http://ingvert.blogg.se/2009/january/arkitektmys.html
Då råkade jag trampa i en pöl med tevatten och tossorna gav ifrån sig ett ljudligt slurk och drog effektivt upp kladdet till mina fotsulor. Dags för nya tossor, tänkte jag och kastade dem med en dramatisk gest i soporna.
Så tack till en kompis som sovit på Hilton i Amsterdam, så här fashionabel är jag numera:
Och idag var jag strong! Jag bar med mig den "bärbara" datorn till skolan! AutoCAD här kommer jag! (Kom ihåg nu att denna iver kommer hålla i sig i troligtvis ca 15 minuter).
Feliz navidad,
Erik
More saxy pictures
Och för andra dagen i rad slår ordleksrubriken nya rekord.
Här är lite av kompletterande bilder från maskeraden i lördags:
I full fart på dansgolvet. Men som synes är foliedräkten ganska kortlivad... Trots några av historiens stelaste moves föll den av mig som ett litet långsamt silverkonfetti. Tur då att Cesilia (en rosett) kom till undsättning med ett par byxor:
Detta är helt klart min nya vardagsklädsel!
Några favoritutstyrslar:
En visp, ett hår och en byrå.
Nu ska jag återgå till min mentala fotboja vid ritbordet.
This party sax.
Tack Göteborg för den rubriken.
Chili con carne mättar min mage och solen skiner mig i ögonen. I badrummet en Ikea-kasse med blöt tvätt och i resten av rummet diverse stök. Där har vi mig just nu.
Igår var det maskerad på skolan. Tema: grejer. Jag var sax, vilket innebär att två rullar aluminiumfolie nu är upplösta i smådelar vilket förskräpar baren på skolan, och troligtvis Sofias lägenhet där det var för- fest och -beredelse.
Här får jag hjälp av en prilla snus att klä in mig. En i tripletten swimmingpool hjälpte till också.
Fler bilder kommer senare. Just nu vill inte datorn samarbeta med mig.
Maskerad ikväll:
Nej det är inte jag på bilden.
Men snart!
Ni får se imorgon...
Privat finanskris
Tid kvar till nästa studiebidrag: 17 dagar
Saldo på kontot: 825 kr
Slutsats: Nej! Tro inte på vad som står i tidningarna. Island är inte ett billigt land!
Innan klassresan hade vi haussat Island som det nya USA, dvs ett land att åka till för att shoppa för billig billig pris. "Ah, valutan har ju halverats på typ ett år, måste ju vara snuskbilligt!".
Nja. Snarare måste Island har varit riktigt snuskdyrt innan, så nu var det bara dyrt.
Nu blir det leva loppan på bönor och vatten. Tur att det börjar dra ihop sig till skolmarathon nu, 2,5 vecka till deadline. När man är på ritsalen 24/7 brukar det inte gå åt så väldans mycket pengar.
Ett litet hurra dock: jag fick en jobbtid idag.
Och ett stort hurra: Farao fyllde år i förrgår. Vi såg Milk och grät och på tisdag blir det ballet.
Adjö för nu
Utanför fönstret hägrar molnen
För så här är det: en människa med svag disciplin behöver lite stöd för att hålla sig kvar i den kvava ritsalen på dagarna. Gassande sol och ljumma vindar är då ens värsta fiende.
Förresten: tack för de gulliga kommentarerna angående diverse bögerier. Kram kram tillbaka
Möss som syr vs puckelryggad parisare
Imorse släpptes en bomb. Eller två snarare. Grejen är att vi båda fyller år inom ganska kort tid, och båda har fått lova att vara ledig och tillgänglig en viss dag, utan att få reda på vad presenten ska innebära. Men idag var det främst en av oss som inte riktigt pallade trycket längre, utan vi bestämde att avslöja vad vi hade i görningen.
Och summa summarum, tänker vi lika eller???
12 maj 2009, present till Farao: två biljetter till baletten Ringaren i Notre Dame (finns också som Disneyfilm)
18 maj 2009, present till Erik: två biljetter till operan Askungen (finns också som Disneyfilm)
Så nu mina damer och herrar ska familjen Groth/Ingvert gå och bli Kulturell!
PS, Malena Ernman spelar Askungen. Ett extranummer kanske? Snälla? Du vet den där av Fredrik Kempe? Bara en gång?
För övrigt, en helt annan sak: Anna, jag tänker på dig!
