ingvert

Första dagen i Stockholm på några veckor. Tvättat sunkiga kläder och bakat bullar med Rönningesläkten. Pernilla vad var det i dem?? Fått nästan orgasmliknande beröm! För bullarna.

På kvällen (som övergick i natten, som synes på tiden jag skriver. Klipskt Erik-fortfarande-utpumpad-sedan-Arvika-Ingvert) var det filmkväll hos Mattias. Sandra imponerade med hemlagad sushi, dock imponerade inte riktigt hennes samling med spanska skräckisar. Detta blev kvällens tema. Till min bestörtning. Alla kusiner och lillebröder som sett Exorcisten med mig vet att min hjärna inte är avlad för sådana filmer. Allra tydligast för de som fick beskåda min veckolånga rehabilitering efter. Hur som helst, jag överlevde idag.

Den första hette Blame, och var troligen producerad av påvens skräckisavdelning. En serie av totalt ologiska antiklimaxögonblick där musiken och stämningen gång på gång byggdes upp till "åh det var bara två små söta kattungar" eller "åh det var inte ett monster, det var ett bokmärke med en ängel" (!). Utspelandes på ett abortsjukhus innehöll filmen även:

*en försvunnen syster
*en knäpp granntant som tog hand om sin invalida syster i en klosterliknande miljö
*en flicka som cyklade trehjuling i korridorerna (The Shining!)
*en läskig docka på en ännu läskigare vind
*sist men inte minst: ett mord som av ljudeffekter och stämning att dömma måste begåtts av en slemmig snigel uppbyggd av aborterade foster.

Varav ingenting egentligen gav någonting till handlingen utan lämnades som lösa trådar på slutet.

Filmen rekommenderas varmt!

...hmm.