Pusselbitarna faller på plats

Så, sakta men säkert ska jag försöka bygga upp en något okronologisk bild av Helsingfors-resan.

För att börja sakteliga med boendet, var vi på ditresan likt råttor förvisade till planet under parkeringsdäck. Fönsterlöshet rådde och trångboende och svettdoft. Hemresan började i ett glädjeskutt då biljetten visade på en markant ökning i våningsnumret upp till tio. Det visade sig dock att det även där rådde viss instängdhet i utsiken. Nåja, vi svävade högt över bilarna.

Hemresan var som sagt också aningen gungig. Här är en bild från korridoren:


Och nu ska jag sova för att återfå min skönhet! Natti.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0