ingvert

Igår kväll kändes det bra. Som att tyngden över bröstet börjar lätta och att jag kan börja känna mig glad igen.

Imorse var det jobbigare. Inte att jag kände mig rädd, men att det var tyngre än vanligt att ta sig upp ur sängen och känna motivation att göra något. Det blir ju inte lättare sedan av att veta att en cykeltur på 25 minuter väntar.

Ibland hjälper det med musik när det känns jobbigt. Just nu är det speciellt en låt som få mig att peppa till, en som jag upptäckte för en vecka sedan men som många andra nog har hört innan. Tyvärr hittade jag ingen bra Youtube-video, men om man tänker bort killens underliga enformiga dans så funkar detta:

http://www.youtube.com/watch?v=enuj6_attEw

Annars idag: har presenterat Arkitektstudenterna inför kanske 50 elever på skolan. Var inte säker på att jag verkligen ville göra det, men det var skönt att upptäcka att det kändes helt okej.

Utseende: nåja, svullnaden är nästan helt borta, och om man är helt färgblind ser jag nog ut som vanligt. Men blåtiran börjar skifta lite i gult nu.

För att ta det från början så tyckte jag själv att jag var väldigt snygg när jag gick ut i lördags:

Några timmar senare såg jag inte riktigt lika bra ut...

Här en bild från imorse:


Undrar om det går att vara hårmodell på måndag? Kanske om man sminkar vänsterögat så att det blir symmetriskt skulle vara snyggt?

Nu blir det hallontårta från frysen.