ingvert

Eller ja, helt färdiglevd är jag väl inte. Men jag har upplevt ett litet ögonblick som gjorde hela mitt kommande långa liv värt att leva! Ett underbart måste-ögonblick av förvirring och hjärnsläpp som liknar inget annat.

En enda uppåtgående rulltrappa är igång. T-bana universitetet halv fyra. Nyligen tillnyktrande studenter på väg hem till sina möglande Ikea-sängar. Och plötsligt stannar trappan. En överraskad hjärncell pirrar synkroniserat till i alla trappåkares huvuden. "Vad hände nu? Vad händer nu?! Jag är fast!". 

Och det dröjer två långa sekunder innan någon börjar röra sig och får igång ett slött trampande lämmeltåg uppför trappan.

Mer om ikväll imorgon. Godnatt.