ingvert

Underlig känsla att kliva av det tuffiga pågatåget och känna sydskånsk mark under fötterna. Ystad - hemmastad. Och samtidigt inte.

Det är ju sannerligen här jag bor för tillfället, men sakta har molekylerna i min kropp börjat förstå att de inom en snar framtid kommer att ha en annan plats som bas. Älmhult i helgen är ju det klassiska Hemma: mamma och pappa och torget och Ringvägen och Ica Maxi och granskog. Men jag kommer verkligen flytta Hem om en dryg månad när jag skuffar in resväskan i Alvik igen.

Stockholm i mitt hjärta som Petter rappade till herr Berghagens lycka.

Gåsen smakade utsökt, såsen gräddig och svartsoppan. Nja. Jo. Jag smakade i år igen. Men det är lite som att slurpa munsår med pepparkakssmak. Sådär med andra ord, men det kompenserades med ett litet glas starkvin. Och traditionen är så härlig, inte så omfattande och omständig som julen, men en självklar anledning att träffa släkten!


Och strax innan tåget gick debuterade jag som frisör! Nog har jag trimmat både mig och Farao några gånger, och själv har jag klippt mitt eget hår sedan i somras. Men det kändes stort att få lillebrors förtroende att rensa ordentligt i hans utväxta trollfrisyr och fixa fram något som han sade skulle se väldigt nazistiskt ut om han färgade det svart. Äh linnrosa det bakåt lite bara, och inte kan Hitler lägga beslag på en så snygg frilla hävdar jag.


En armanatomi från En ding ding värld, men nog blev han stilig!