Hemma bra men hemma bäst - life gås on

Underlig känsla att kliva av det tuffiga pågatåget och känna sydskånsk mark under fötterna. Ystad - hemmastad. Och samtidigt inte.

Det är ju sannerligen här jag bor för tillfället, men sakta har molekylerna i min kropp börjat förstå att de inom en snar framtid kommer att ha en annan plats som bas. Älmhult i helgen är ju det klassiska Hemma: mamma och pappa och torget och Ringvägen och Ica Maxi och granskog. Men jag kommer verkligen flytta Hem om en dryg månad när jag skuffar in resväskan i Alvik igen.

Stockholm i mitt hjärta som Petter rappade till herr Berghagens lycka.

Gåsen smakade utsökt, såsen gräddig och svartsoppan. Nja. Jo. Jag smakade i år igen. Men det är lite som att slurpa munsår med pepparkakssmak. Sådär med andra ord, men det kompenserades med ett litet glas starkvin. Och traditionen är så härlig, inte så omfattande och omständig som julen, men en självklar anledning att träffa släkten!


Och strax innan tåget gick debuterade jag som frisör! Nog har jag trimmat både mig och Farao några gånger, och själv har jag klippt mitt eget hår sedan i somras. Men det kändes stort att få lillebrors förtroende att rensa ordentligt i hans utväxta trollfrisyr och fixa fram något som han sade skulle se väldigt nazistiskt ut om han färgade det svart. Äh linnrosa det bakåt lite bara, och inte kan Hitler lägga beslag på en så snygg frilla hävdar jag.


En armanatomi från En ding ding värld, men nog blev han stilig!

Lika aktiv som om jag vore invalid

Myshelg! Efter släktkalas hos kusinbarnet William har jag mest umgåtts med mig själv. Tittade visserligen på tv med mamma igårkväll, men hon var faktiskt många mil bort. Idag suttit och tråkat framför datorn. Varför tar jag så mycket kort? Det betyder ju mest att det tar jävligt lång tid att sortera...

Och sytt lite och druckit en kopp te och tittat ut på regnet som föll från vänster till höger och unnat mig en massa chips. Nästa helg ska släkten stycka en gås! Eller åtminstone äta den. Vi har funderat på gåstårta på jobbet: kråskompott med svartsoppmousse. Men det ligger fortfarande på planeringsstadiet och lär nog där förbli.

När solen skiner in hos mig blir det discoljus. Tänk vad kul man kan ha med smaklösa prydnader.



För övrigt älskar jag Lasse Berghagen! Och hans gamla flamma Barbro.

Det var jobbigt att lämna Stockholm igår

Lever fortfarande i ett vakuum efter en intensiv, kärleksfull, chokladdrypande helg i Stockholm. En tung bas låg över alltihop och nu åkte jag 20 år tillbaka och lyssnar på Depeche Mode. Blandat med Abba. The Visitors vilket fantastiskt album.

För övrigt vann Veolia precis över SJ i bistromacksmak. Endast tack vare att den geggiga geggan geggade det fenomenalt torra baguettebrödet. SJs macka var torr rakt igenom, men båda hade de långa fina ingredienslistor med både det ena och det andra.

Men vad håller jag på med nu? Klockan tickar och jag har tidig-morgon-vecka igen. Puh. Men imorgon tänkte jag lära mig temperera choklad. Just nu ekar det ganska mycket här i Ystad, men på onsdag ska jag åka till Malmö och äntligen hälsa på Alanja!

Nyrakad.

 

 



Den fick leva i en månad, en vecka och två dagar. RIP.


RSS 2.0