Första gången ute i natten.
Hemma från Filip nu efter att ha käkat curryräkor och tittat på kusliga the Shining. Det var nog dock inte Jack Nicholsons galna blick som gjorde hemresan obehaglig. För första gången sedan rånet i lördags gick jag ute bland folk i natten. Med blandade känslor!
Å ena sidan kände jag att det var det enda rätta. Att gå där, själv, och intala mig hela tiden att det faktiskt inte var någon fara. Å andra sidan ryckte jag till för i stort sett varenda ljud som nådde förbi Ipoden och för varenda människa som kom i närheten av mig. Och en paranoia sade att vem som helst kunde göra mig illa.
Det var som sagt första gången ute. Men som en i klassen, fd polis, sa i veckan: det finns ju ingen anledning att inte ta hjälp av den assistens som finns i form av till exempel Brottsofferjouren.
En annan dag. God natt.
Å ena sidan kände jag att det var det enda rätta. Att gå där, själv, och intala mig hela tiden att det faktiskt inte var någon fara. Å andra sidan ryckte jag till för i stort sett varenda ljud som nådde förbi Ipoden och för varenda människa som kom i närheten av mig. Och en paranoia sade att vem som helst kunde göra mig illa.
Det var som sagt första gången ute. Men som en i klassen, fd polis, sa i veckan: det finns ju ingen anledning att inte ta hjälp av den assistens som finns i form av till exempel Brottsofferjouren.
En annan dag. God natt.
Kommentarer
Trackback
