ingvert

Duggregnet letar sig in i hans nacke. En ilning sprider sig längs ryggraden.

På fötterna har han sneakers från Björn Borg. De är svarta och de silvriga detaljerna glänser i skenet från gatlysena. Men. De är inte skapade för snöslask. Vilket hans tår snart känner av.

Sulorna glider som på glas. Hjulen på resväskan rör sig dock inte lika lätt utan skumpar snarare otympligt fram över den heterogena blaningen av smältande snö och grus.

Han känner sig hundra år gammal.

Trött.

Svettig.

Träsmak sedan tågresan.


_______

Jag kallar novellen På väg till lägenheten i Handen, eller Resans Sista Sega Etapp. Och ja, den är självupplevd.

Men nog om det, nu är jag hemma i alla fall! Kändes faktiskt mer som att "komma hem" än jag hade trott. Men fy vilken nedrigt deppig tågresa. Hade just vant mig vid Älmhult igen, och så ska man därifrån! Och alltid trist att gå från att hemma alltid ha någon omkring sig (tror inte ens jag var hemma själv mer än typ en halvtimme) till att sitta ensam.

Stockholm känns väldig stort nu. Måste ha växt av all julskinka.

Nu ska jag lägga mig i min stora väska och sova!

Gonatt.