En historia om SJ och tiden som går och går och går.
För en gångs skull var jag ute i god tid! Nästan en halvtimme innan tåget skulle gå hade jag släpat min tunga väska till Centralen. För att upptäcka att tåget var 40 minuter försenat.
Längs stambanan växte dessa beskedliga 40 minuter och vid ankomst till Hässleholm var förseningen uppe i mindre beskedliga 65 minuter. Anslutningståget till Älmhult då?
"Nej men då har vi ordnat det så fint att ni får en taxi från Hässleholm. Den väntar utanför stationen" sade då den korpulenta konduktören.
"Tack snälle herrn", sade vi och gick artigt av höghastighetståget.
Tiden gick och gick och kom aldrig till dörren. SJ ringdes, taxibolag ringdes, och ingen kunde hjälpa oss.
Förrän vi stoppade ett nattåg mot Stockholm och konfronterade än ännu korpulentare konduktör. Då ordnade det sig och en taxibil skulle finnas där inom tio minuter.
Dvs en timme.
Så nu är jag nyss hemkommen till pappas tysta, mörka och sovande lägenhet. Bara en sisådär dryga tre timmar försenad.
Längs stambanan växte dessa beskedliga 40 minuter och vid ankomst till Hässleholm var förseningen uppe i mindre beskedliga 65 minuter. Anslutningståget till Älmhult då?
"Nej men då har vi ordnat det så fint att ni får en taxi från Hässleholm. Den väntar utanför stationen" sade då den korpulenta konduktören.
"Tack snälle herrn", sade vi och gick artigt av höghastighetståget.
Tiden gick och gick och kom aldrig till dörren. SJ ringdes, taxibolag ringdes, och ingen kunde hjälpa oss.
Förrän vi stoppade ett nattåg mot Stockholm och konfronterade än ännu korpulentare konduktör. Då ordnade det sig och en taxibil skulle finnas där inom tio minuter.
Dvs en timme.
Så nu är jag nyss hemkommen till pappas tysta, mörka och sovande lägenhet. Bara en sisådär dryga tre timmar försenad.
Kommentarer
Trackback
