En varannangångkaka...

Står med kladdkakesmet upp till armbågarna inför kvällen. En apelsinkrokantkladdis och en vit+mörk-choklad-kaka. Lägesrapport:


Apelsinchokladkakan lever och frodas och längtar bara efter glasyr.


Duokakan ligger på altanen och svalnar. Mörk och kanske tyvärr lite torr.... Jag går efter ett regelbundet schema när jag bakar den. Varannan gång rinner den ut över hela tallriken när man äter den, och varannan gång glömmer jag den i ugnen så det blir en knäckekladdkaka. Idag det senare alternativet...

Men ingen chans att göra om! Det är ändå inte kungen som ska äta.


Och Gott nytt år igen:D

God fortsättning!

...på 2008!! Inte mycket kvar dock. Knappt 12 timmar nu. En vanlig arbetsdag. Typ.

Hur som helst, sammanfattning av 2008: en tvåa, två nollor och en avslutande åtta.

Klart slut. Gott nytt.

När Älmhult känns för smått.

Idag har jag varit i Storstan.

Växjö.

Bytte en julklapp, en stavmixer som jag redan hade. Efter många om och men och flertalet elektronikvaruhus, hittade jag en visp jag blev kär i. En lyxig elvisp som kommer följa mig genom livet och hjälpa mig tills pensionen bryter ut.

Bunkrat lite inför nyår också. Skumpahyllorna började redan eka på Systemet i Växjö, men fick tag på en mäkta manlig flaska mousserande rosévin. Ring klocka ring! om bara två dagar.

Nu är det sovdags för alla små barn.
Natti.


Varför skräckfilm???

Och det var självklart dumma korkade Erik som fick för sig att vi skulle avsluta filmkvällen med 1408, om ett hemsökt hotellrum.

På cykelturen hem nu blev jag rädd för (i urval):

1 En tjock människa som rökte från ett fönster
2 En trafikkon som såg ut som en man när jag tittade snabbt
3 Det surrande ljudet från mammas cykels dynamo
4 Att jag hade en konstig mössa (fråga inte)

Sammanfattning av julen 2008

Nu är semestern slut! Här kommer ett sammandrag av några viktiga händelser från de senaste dagarna:

* Jag jobbade som sagt på julaftons förmiddag. Ganska okej faktiskt. Detta sålde typ mest:
      - Triss-lotter
      - Alladin-askar
      - Brunkål

      De två första kan jag anta är sena julklappar till nytillkomna släktingar. Den senare hoppas jag inte är en julklapp. Min hypotes: brunkål prioriterades bort, "ingen äter ju ändå av den", ända till farbror Anders (alt Bengt, Janne eller Birgit) anländer och utbrister en förfasad efterlysning. Pappa Urban (alt Bengt, Janne eller Lars) drar då bittert på rocken över kavajen och kör ner till affären.

* Som sagt julafton var kanske okej. Men varför ska Konsum tvunget vara öppet typ 7-22 på juldagen och annandagen och andra dagar? Kan vi inte gemensamt göra juldagen till en "buy nothing day" istället för 29 nov eller vad det nu är nu. Så att alla stackars butiksbiträden slipper jobba och istället kan fira en fin jul med familjen. Samtidigt kan vi också låta bli att skada oss, elda upp hus och må psykiskt instabilt, så kan ytterligare några få ledigt.

* Juldagen: med ca 1 kg vax och spray i håret var det SpeakEasy som gällde, Älmhults enda nightclub (och då ljuger de inte ens i reklamen...). Efter dans och röj var det årtusendets tystaste efterfest hemma hos mig med minimalt julbord som alternativ för sunkburgare från Torggrillen.

* Igår hade jag spanat in mig på nätta femtimmarsversionen av Fanny och Alexander. Mäktigt. Ångesten sprudlade och jag var en millimeter från att bryta ihop och storgråta när pappan dog. Skyller på att jag var bakisblödig.

Oj vad långt det blev. Ska bara avsluta med att göra reklam för en kanske magnifik artikelserie i minst tre delar som snart dyker upp här.

God jul lite sent!

Erik


En bild från någon gång väldigt väldigt tidigt annandagsmorgon.


GOD JUL!

...mer behöver jag inte säga idag.

Nästan julafton!

Julafton!

I alla fall hos mamma. Hos pappa blir det julafton först imorgon.

Ätit julmat och nu rullar några avsnitt av Sunes jul innan det är utdelning av några julklappar.

"Sluta! Ni förstör mina änglar!"

"Ja den var bra, den tar vi!"

"Är maken hemma?!"

"Men Sune, vad jag får skämmas för. Dig!"

Några exempel på välkända sune-citat. Som alla som umgås med mig, min mor och min mor de närmaste veckorna kommer få höra. Vi är en fin skara Sune-nördar.

För övrig ska jag jobba imorgon. JOBBA! IMORGON!! JULAFTON!!!

Konsum ringde och hade kris. Och jag gav efter för kapitalismen. En tusenlapp extra för en förmiddag smakade för gott i hjärnan...



JULMAT! Ah vad magsäcken njöt... Han till höger vars lugg faller ner i ansiktet är jag. Det lilla barnet till vänster är lillebror.


När smetig glittrighet blir för mycket...

Så var det 23e december. Barnens ögon tindrar och deras snörosiga kinder pulserar av förväntan. Änglarna glittrarna och granen doftar majestätiskt av skog. Skinkans griljering är mustigt gul och sillen ligger glänsande i burkarna i väntan på julbord. Paket ligger vackert inslagna under granen.  Och snön ligger vit på taken och endast tomten är vaken.

Och så vidare och så vidare och så vidare i all oändlighet.

För en uppiggande viatmininjektion i allt underbart smetigt julglimmer, en låt av the Hives och Cyndi Lauper. Kan sammanfattas som ett fartfyllt bråk om att ligga med sin frus syster och misslyckas med julen och lite annat smått och gått. Lyssna lyssna, A Christmas Duel:

http://se.youtube.com/watch?v=My5Bzf0PQhc

En historia om SJ och tiden som går och går och går.

För en gångs skull var jag ute i god tid! Nästan en halvtimme innan tåget skulle gå hade jag släpat min tunga väska till Centralen. För att upptäcka att tåget var 40 minuter försenat.

Längs stambanan växte dessa beskedliga 40 minuter och vid ankomst till Hässleholm var förseningen uppe i mindre beskedliga 65 minuter. Anslutningståget till Älmhult då?

"Nej men då har vi ordnat det så fint att ni får en taxi från Hässleholm. Den väntar utanför stationen" sade då den korpulenta konduktören.

"Tack snälle herrn", sade vi och gick artigt av höghastighetståget.

Tiden gick och gick och kom aldrig till dörren. SJ ringdes, taxibolag ringdes, och ingen kunde hjälpa oss.

Förrän vi stoppade ett nattåg mot Stockholm och konfronterade än ännu korpulentare konduktör. Då ordnade det sig och en taxibil skulle finnas där inom tio minuter.

Dvs en timme.

Så nu är jag nyss hemkommen till pappas tysta, mörka och sovande lägenhet. Bara en sisådär dryga tre timmar försenad.


Brödtext

Packar min enorma blåa resväska nu. Skrämmande nära full. Och det totala brödvärdet i den är halvvägs till fyrsiffrigt (revidering 16.50: snarare trekvart mot fyrsiffrigt).

Så om någon hör en yngling stånka sig fram längs Södermalms eftermiddagsmörka gator med en klarblå liten stridsvagn bakom sig, tänk då på att det är mjölrelaterad stönande och stånkande.

Väderchock.

SOLEN SKINER!

Wow, kan ju knappt ha skett mer än en gång tidigare i december! Men nu är det en klarblå himmel utanför...

Obs, om du är äckelmagad, titta inte till vänster i bilden.



Hur det är möjligt ens för en fågel att bajsa horisontellt, har jag ingen aning om. Grattis till den skata som bevisligen har lyckats med bedriften...

Nu ska jag packa! Ikväll blir det x2000 mot de täta småländska skogarna.


Nähänä...

Jag som skulle ha en superlugn kväll och mysa med Love Actually på tv.

Men Love Actually går på fyran. Och min fjärrkontroll till boxen har visst slutat fungera. Så jag kan endast titta på ettan.

Frågan lyder: VARFÖR KAN MAN INTE BYTA KANAL DIREKT PÅ BOXEN??

!

Bråttom!!

Jag skall vara någon helt annanstans. Klockan sju.



Dvs för tre kvart sedan.


Klappar och godis

Efter en dag i kall blåst men pigg sol, på Skansen och i ett shoppingryck på stan, var det mysigt julgodisbak här på kvällen.


Detta är en fruktig fikonkaka med mandelmassa. Och de små ufona som nyfiket spanar upp på sin mästare är fikon i choklad. Gott, men jag hoppas att kakan vackert sätter sig tills vi ses igen imorgon.


Och här härligt omständiga saffran- och chilitryfflar. Ja de runda bredvid Gräddfilen. Nej det är inte köttbullar.

Vilket osökt får mig att tänka på att jag ju gjorde julbordpremiär idag. Köttbullar och sill bestod vårt lilla julbord av när Manette och jag pustande och frustande satte oss i soffan i halvleksvila på julklappsshoppingen. Manette, ex-korridorsgrannen, lämnar för övrigt Sverige imorgon för att återvända till Köpenhamn. Hälsa lilla sjöjungfrun!

Jobba imorgon. Åter till det arbetet där jag inte får bära frack. Eller får och får. Blir väl bara lite ovärdigt med alla mjölfläckar...

Var sak har sin plats...

...och var frack har sitt palats. Som man också kan säga.

Nå vilket passar bäst, om man jämför med föregående inlägg?
   1 Frack i köpcentrum
   2 Frack tillsammans med ett glas mousserande i Gyllene salen



För övrigt kan jag intyga, att Gyllene salen är väldigt gyllene. Däremot är Blå hallen knappast särskilt blå:



Nog med skryt. Nu till den bistra verkligheten! Man måste vara fin för att lida pin! Dessa fina skavsår fick jag från min nyköpta väl kragstärkta frackskjorta:



Se bara hur ledsen och sålt-smöret-och-tappat-pengarna jag ser ut!

För övrigt fick jag en hyfsad bild på orkestern när det övade julmarcher:



Och precis som igår gick det rysningar i ilfart genom kroppen i slutspurten av Helga Natt.

Det gnisslar i rören...

Så nu är jag nyduschad och slätkammad och har knäppt på den lånade fracken.

Påskyndade grannarnas vräkningskrav genom att ta i för full hals i Helga Natt i duschen. Lät riktigt bra ifrån där jag stod... Men är nog glad att ingen annan behövde höra.

Nu är jag i alla fall grymt snygg och ska strax sätta mig på tunnelbanan mot Ragnar Östbergs mäktiga byggnad.

Nä dra mig baklänges, nu har jag sett allt!

Tam-taram.

Har varit fanbärare för arkitektursektionen  i Stadshuset idag. Några sönderpluggade kht-are fick examinerades och jag hade lyckats glida in på ett bananskal.

Kan nu på mitt cv lägga till: Har hört Helga Natt live, inkl operasångare och orkester. Rysningarna pirrade som pubertala råttor genom kroppen under hela uppträdet.

Repris igen imorgon. Då ska dagen avslutas med trerätters på Stadshuskällaren som lön för att vi står och får kramp i armarna av femtonminuterspass med tunga flaggor.

Men åter till idag. Efter ceremonin var Victor och jag på snabb shopping i Skrapan. Lat som jag är orkade jag inte byta om, så det blev en köpcentrumrunda i högtidsklädsel. Fick ett par smått undrande blickar...

Men vad gör man inte för att glädja de stackars söderborna.

Bonusbilder




En morot för att rena de smutsiga fabrikerna

VI VANN!!

Som vi kämpade. Möten, kavling,smält socker och en tveksam transport. Men allt är värt det nu när karriären kommer ta fart på riktigt. Får riktigt värja för alla tonårsflickor som vill ha autografer. Fotografer följer varje steg jag tar och Stjärnor på is 2009 samt diverse andra erbjudanden som jag dock inte får tala om har dykt upp.

Nja jag vet inte faktiskt. Inte så hysteriskt än faktiskt. Men så jäkla kul när de läste upp vårt bidrag på Arkitekturmuséets prisutdelning igår! Pris: 200 kr presentkort i Moderna muséets butik. Dvs ca 40 kr per person. Dvs ca ett halvt suddi med muséumbutikspriser. Men detta var ju bara en bonus, det var ju faktiskt för berömmelsen vi tävlade.

Freja, Cesilia, Lily, Linda och jag (AnnaMaria saknas). Notera den lilla ungen som tittar på fel bidrag!


Vi firade med tantfika på Sturekatten. Bakom det otroligt traditionella pepparkakshuset syns Lily och nästan Freja.

Nu ska jag ner i till Friskis och träna. Jakten tillbaka till ett normalt liv har börjat, efter marathonsittandet i betongbunkern.

Min egen lilla tidszon

Efter några veckor med knappa dygn mellan nattsömn, har jag nu ställt in kroppen i ett hyperaktivt läge. Varje dygn för resten av världen betyder två dygn i min värld.

Har ju nämligen jobbat på bageriet senaste två dagarna. Och i kombination med tveksamma kvällsaktiviteter har jag måstat vila lite på eftermiddagarna. Sisådäringa tre timmars power nap. Och kom just på att min nattsömn är precis lika lång som min eftermiddagssömn, och att det är exakt 12 timmar mellan.

Så nu är det förmiddag den 13ochenhalvte december och jag ska fira lucia i min gamla korridor.  Nostalgi, internationalitet och bullriga greker med tzatziki sprutandes ur öronen väntar.

Och imorgon ska jag tillsammans med övriga pepparkaksbagare till Arkitekturmuseet och hoppas på pris för vår pepparkaksfabrik:)

Stormen efter stormen

Vaknade nyss efter tre timmars eftermiddagstupplur. Alltid lika skönt att vakna och inte ha en aning om vilken dag det är, vilken tid på dygnet, eller typ vilken världsdel man är i.

Antalet inslagna paket sittandes på tunnelbanan börjar öka. Har än så länge sett 1 st julgran blivit transporterad i tunnlarna under Stockholms regngrå gator. Smidigt.

Ikväll ska klassen fira att vi numera är villkorligt frigivna.

Undrar om jag nämnde det innan...

NU HAR JAG JULLOV!!

Och aldrig har det varit så välförtjänt! Aldrig så efterlängtat! Aldrig tidigare en följd efter två så tunga veckor.

Så detta firar jag genom att gå upp med tuppen imorgon och börja jobba 07.00. Av vad jag förstod från chefen idag kommer det handla om att packa lussekatter. Mängder av lussekatter. Kissekisse kiss kom du lilla russinförsedda degbit och hoppa ner i påsen till general af Stråhlstierna.

Snacka om kvalitetstid!

Pappa är i stan. Fullpackat jobbschema, men kaanske en liten lucka imorgon. Så vi kaanske hinner ses typ en timme på eftermiddagen.

Nu är det dags att släcka adventsstaken och sussa. Blev ju knappast en hel natts sömn inatt heller... Och imorgon är det dags: att kasta sig in i hajarnas stora gap och ta emot kritik för biblioteksprojektet. Och sedan sucka antiklimax-sucken efteråt. Tänka "i två månader har jag jobbat. I två veckor har jag jobbat riktigt intensivt. I en vecka har jag i princip bott på skolan. Varför?" Men det hör väl till.

Natti natti!

Jonathan, jag ser ljuset!

Okej kanske inte klockrent citat. Jag är inte döende. Men jag är klar med projektet! Deadline var egentligen för sex timmar sedan, men läraren sa att det var okej att lämna in fram till 08 imorgon. Och jag hade i och för sig satt en egen tidsplan, enligt vilken jag skulle ha skrivit ut redan 08.00 idag. Jaja, femton timmar hit eller dit. "Det är en världslig sak", som en liten tjock man i sina bästa år hade sagt.

Se här ett litet smakprov:



Nu ska jag fira genom en hel natts sömn! :D

Det lyser litegrand!

Jag ser det! En liten strimma. En lätt glöd. Ljuset i tunneln!

En komprimerad natt. Bättre än inget va?

Ahh. Vilken underar morgon! Med en mumifieringsstylad halsduk runt huvudet och benen vackert vikta över ett knöligt armstöd har jag nu avnjutit två timmars skönhetssömn i en sunkig second hand-soffa nere i ettornas ritsal.

Skönhetssömn ja. Vilket man är i stort behov av. Exempelvis har jag en snygg tredagarsstubb nu. Som visserligen har behövt en dryg växa för att få tredagarslängd. Och som visserligen endast syns på hakan och en liten liten fjunrand längs överläppen. Kommer nog aldrig bli någon tomte av mig ändå...

Soffa sökes.

Jag ger upp inför en kollapsande hjärna och beger mig nu ut på jakt efter en liggplats. Sov tio minuter på ett ritbord tidigare men det var knappast det ergonomiskaste som skapats. Godnatt!

Fame and glory!

Kolla in hus nummer sju! Så vackert att man vill gråta:

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/bildspecial/artikel_2167875.svd

För övrigt är det nu 12 timmar kvar.

28 timmar kvar!

28 korta arbetstimmar kvar innan projektet skall vara upphängt och redo att beskådas med kritiskt kisande ögonpar. Planen är att gå hem när jag är klar, vilket i praktiken lär betyda att jag går hemm vid femtiden imorgon eftermiddag...

Kom hit vid 11 idag. Sov några timmar efter att jag kom hem vid halv sex imorse. Söndagen bestod av ca två arbetsdagar på skolan. Hjärnan blir lätt förvirrad efter att ha varit igång så länge och man får ingen som helst tidsuppfattning. Vad man gjorde på förmiddagen känns som evigheter sedan när man tar morgonens första tunnelbana mot sängen.

Så här ser Fittja-biblioteket ut för tillfället:

Tänk bort de lekskoliga färgerna och tänk träpanel och glaspartier.

Här bor jag:


Kommentarer: längst upp till vänster knölad tröja som jag tar på mig när ventilationen blåser på mig. Längst upp till höger en musmatta som jag fick i julklapp för en massa år sedan.

Nu är det helg!!

...åtminstone teoretiskt... Det står lördag i almanackan men tisdag i realiteten. Fyra dagar kvar på en ångestfylld resa till hängning (okej det lät faktiskt överdrivet sorgligt.)

Men en inlämning är över! Vår fina pepparkaksfabrik lämnades in till Arkitekturmuséets pepparkakshustävling imorse. Gå dit efter den nionde december och rösta på bidrag 21, så sitter jag här och väntar på ära och berömmelse.

Lyxvanor i kristider.

Skolkvällen avrundades med en sober middag ute. Jag och en klasskompis bestämde oss för att lämna betongbunkern och tog en promenad till en restaurang. Beställde, fick vår mat och betalade. Och gick tillbaka till skolan med våra korv med mos.

Annars är mathållningen här väldigt hälsosam, med mycket choklad och pepparkakor.

Ska snart gå hem härifrån.


Sött vin med kardemumma

Glögg är gott. Men inte bra att kombinera med digitalt ritningsritande. Blev lätt sömnig av lärarnas julöveraskning, men har ju ungefär en hel arbetsdag kvar innan jag kan gå härifrån. Och ute strålar solen med sin frånvaro.

Klockan är 19.49

...och dagens andra lunchrast är slut. Nu blir det Cad och massa choklad för att hålla koncentrationen uppe.

Att vara arkitektstudent en vecka innan deadline:

07.15 Klockan ringer. Julkalendern på tv.
07.30 Gröt
08.30 Står med främmande armhålor nära näsborrarna och min matlådepåse i någon annans bak. Scenariot kan kallas "tunnelbana".
09.05 Plockar lite med mina ritningar, dricker te, sorterar pennor, borstar ritbordet och rättar till chokladtomten bredvid bordet. Beteendet kan kallas "skjut upp det jobbiga".
09.15 Börjar med det jobbiga. Rita ritningar...
23.30 Går från skolan. Har då haft paus för lunch, middag och diverse fikor (clementiner, bananer eller som oftast: kakor)
23.55 Kommer hem
23.56 Borstar tänderna
23.58 Byter om
23.59 Somnar som en stock och drömmer vackra drömmar om autoCad och kartong

RSS 2.0