Flaggfest i Ferrara
I lördags visade sig Ferrara från sin allra finaste renässanssida. Unga män i tights virvlade med flaggor för glatta livet. Sjukt imponerande konst som jag aldrig sett för. Tänk dig stora flaggor på en kvadratmeter typ, tre i händerna, en som du jonglerarar med med vaden, och en i luften som du väldigt snart måste ta emot. Typ så. Gick bananer och tog 200 bilder. Här är en utvald liten skara.
Orkester med blås och trumslagare
Spektaklet visade sig vara en viktig detalj i rivaliteten mellan stadens olika områden. Med jury och pokaler.
Ragazzon i mitten var bäst. Enligt mina inom ämnet tämligen ovana ögon.
Här är han igen...
Och här råkade jag visst fånga honom när han bytte om. Oops. Men så stod han mitt på torget också.
För övrigt vann han.
Inspirationskris!
Firar en månad i Italien på tisdag, och nu börjar förfrågningarna trilla in: 'laga något riktigt svenskt så vi får smaka!' Jaha? Som alltid när jag ska komma på något att äta tappar jag konceptet helt. Vad kan jag göra?!
Har än så länge kommit på korv stroganoff... Bygger ju dock på att jag hittar falukorv. Spagetti med köttfärssås känns ju en aning som en hädelse. Farmors biffar med potatis och sås kanske, men jag är ju så dålig på sås....
Och efterrätt? Smulpaj känns ju passande. Kladdkaka? Tänker att den finns inom alla kulturer, typ, här kallas den tenerina. Prinsesstårta måste jag ju göra någon gång, efter de säkert tusen jag faktiskt bakat under mitt lilla liv som konditor.
Hjälp mig nu bakvänner, matmänniskor och husmödrar. Vad kan jag bjuda på?! Ledord: wow-faktor, imponerande, litet kök.
Tack på förhand hälsar Vilsen ungdom
La mia bici!
Först ett favoritträd:
Mmm pinje...
Sen senaste dagarnas största nyhet. Jag har blivit med cykel! Den nästan främmande vännen som lovade mig en cykel, och sen inte dök upp när vi hade bestämt träff flera gånger, dök till slut upp! Jag hjälpte ju honom ringa mamma när hans vespa hade tagit slut, så nu fick jag min tillbakakaka.
Jag hängde med dem ut också: Claudio och hans grabbiga grabbpolare. Alltså verkligen grabbiga grabbar. Och så jag. Tihi. Vi spelade biljard. Höhö. Men sen har unge Claudio inte bara gett mig en cykel, utan är ruskigt snygg också. Så jag kunde ta att vara lite malplacerad.
Här är jag, glad och glansig i pannan, glad med min nya lilla cykel:
Ny är för övrigt ett ord jag tänjer på lite här. Som alla andra av Ferraras många cyklar, är det en prima skruttcykel! Även äldre, propra damer och herrar skumpar runt på sina skramlande rosthögar, mycket charmigt. Risken att bli bestulen ligger på runt 100%, så tumregeln är att aldrig betala mer än 50€. Mer är det inte värt. Men 0 € är ju också ett väldigt bra pris.
Ikväll ska jag klä mig i svenska flaggans färger på Erasmusfest! Buona sera
En vecka på spontanvift
Uff.
Klockan är 17 och jag åt just lunch. Och strax före det frukost. Fast precis nyss sov jag lite.
Erasmusstudenter, på utbyte från Europa samt USA och Nordkorea (fattar inte riktigt hur det går ihop), blev visade Ferrara igår. Först en historisk/arkitektonisk rundvandring, sedan en mer dekandent pubrunda. Hittills leder Tyskland i ligan fulla/odrägliga. Själv har jag ett saftigt rykte att bevis/motbevisa: bland de ca hundra utbytesstudenterna representerar jag inte bara Sverige, utan också Danmark, Norge och Finland. Inte ett ord har jag hört yppas på något nordiskt språk.
Sightseeing på dagen: Roberto visar slottet. Barrunda på kvällen. Ferraras onsdagstradition är att festa utanför katedralen. Paradoxalt, dekadent, men väldigt vackert.
Förra veckan var jag på tur. Trött på att invänta svar från olika håll, packade jag på måndagen en ryggsäck med en veckas kläder, och åkte tåg till Rimini. Skön känsla: jag visste inte riktigt om turen turade tillbaka till Ferrara på kvällen, om jag skulle åka vidare till Rom, eller någon helt annanstans.
Rimini. En port typ några tusen år gammal. Kvalitet!
Två nätter vid kusten blev det, hostel och hotell, och sen tuffade jag sakta men säkert Intercitytåg mot Rom. Fortsatte typ på temat couchsurfing, Alessandra bjöd på madrass och terassmiddagar mellan sina egna utbytestudieaktiviteter.
Stros stros stros löd mina dagar. Hade ett par långbyxor i väskan som åkte upp och ner mellan kyrkobesöken. Sköna pauser i sightseeingen: jag slog mig ned och ”bad”/mediterade/slumrade lite och vilade benen. Och sen såg jag det där som ska ses. Som jag såg också för typ åtta år sedan.
San Pietro-katedralen. Makalös. Så ofantligt stor! Såna ofantliga mängder pengar...
Funderade lite på att släppa ateismen och konvertera på stället, när det kändes som att Gud tittade ner genom ett fönster.
Spana in: ytterst välgjord högtalarutrustning som kamofleras till marmor!
Och lite kyrkor till:
Ok typ samma bild fast olika tak. Pantheons imponerande hål, och Santa Maria in Trasteveres svalt minimalistiska guldorgie.
Mycket själv alltså, men sen har jag ju turen att inte vara straight, så kunde utnyttja diverse appar för att hitta sällskap att gå ut med på kvällarna. Besökte GayStreet och GayVillage och tänkte att det var ju ganska töntiga namn. Men kul!
Men själv var väldigt skönt. Jag gick dit jag ville, åt när jag ville, och velade så länge jag ville innan jag bestämde restaurang. Tyvärr glömde jag äta vissa mål, men kompenserade med en väl avvägd mängt gelato och bakelser.
Såg Zaha Hadids (obs känd arkitekt) MAXXI Museo. Väldigt Zaha Hadidskt, men jag gillade det. Och de visade Francesco Vezzoli! Älskar honom, han visades på Moderna för några år sedan med Dalì.
Narcissistisk, kitchig och alldeles underbar. Här är ett självporträtt, till vänster, som flörtar med en kopia av nån känd skulptur. Han får mig för övrigt att vilja brodera! Ni behöver inte googla, jag har förberett:
https://www.google.it/webhp?hl=sv&tab=ww#hl=sv&q=francesco%20vezzoli
Slutligen: denna farbrodern. För åtta år sedan när italienskaklassen på Haganäs var i Rom, satt han på Piazza dei Fiori och visade olika trixiga grönsaksverktyg med stor inlevelse. Han satt fortfarande kvar! Visserligen typ åtta år äldre och mycket tröttare, med en yngre adept som skötte snacket med roade turister. Jag köpte en manick som gör zucchini till girlanger.
Han ruvar där i skuggan till vänster. Någon mer som minns honom?
Buonaserata!
Men unge man, du skriver ju inte!
Så hände det sig att han inte skrev på över en vecka! Nä, för det hände sig så att han till slut kom iväg till Rom. Och strosade frenetiskt runt hela dagarna och kvällarna och sov på nätterna (faktiskt, mest, typ). Och stötte inte på ett internetcafé och fattade inte att man tydligen kan skriva från mobilen.
Nåja. Så sitter jag på Piazza Municipale och snyltar på stadens internet. Men jag har lite akut administration att sköta. Lite räkningar att betala tydligen, och måste fixa någon CSN-grej så jag får lite pengar också. Ge och ta, ge och ta. Men lite senare kommer en officiell uppdatering!
För övrigt, voila, en enhjulingscyklist framför katedralen en kväll för några veckor sedan:
Det var ju festival i stan, och förutom dragspelare in absurdum fanns också lite allsköns gatuartister att skåda.
Fastighetsdetaljer
Så fick jag äntligen se havet igår! Varmt och gött...
Annars går jag och väntar på att komma iväg till Rom. Har skickat iväg tusen förfrågningar på couchsurfing.org efter någonstans att sova, men har inte fått något positivt svar än. Jag kommer en vacker dag skriva mycket gott om Couchsurfing, men idag är inte riktigt rätt dag.
21 dagar till jag har ett eget rum. Lite bilder att vila ögonen på så länge:
Mitt fönster i mitten. Kan tyckas som ett lite smalt rum, korrekt uppfattat.
Vänstra vyn möter mig i porten, högra urnan i trapphuset.
Och Pietro möter mig hemma, om jag har tur med någon pastarätt från Perugia. Jag delar lägenheten med en annan kille också, men hans matlagningskunskaper har jag inte fått prova än.
För övrigt: myggorna här är mycket mindre och delikatare än i Sverige. Dock sjukligt irriterande.
Benvenuti a casa mia!
Jag har fått boende! Eller fått och fått, skaffat mig, genom enträget sökande. Och, njaa, jag har kanske inte skrivit kontrakt än, men har skakat hand med den gamla signoran som äger den.
Och, hmm, jag kan kanske inte flytta in riktigt än, till slutet av september kommer mitt liv fortfarande se ut så här:
Men det är spikat och klart! Jag kan sluta ränna stan runt och titta på råtthål av olika utformning, och kan åka runt och se landet lite. Åker till havet eller Rom imorgon. Kan inte riktigt bestämma mig. Ack ack. Jag har det så svårt.
Några exempel på rum som inte riktigt nådde final:
Sött, men låg utanför stan. Granne med Lidl och en bilskrot. Grazie men nej grazie.
Så är jag hård också, inte ens detta föll mig helt i smaken:
Trots att man så praktiskt kunde fälla upp sängen när den inte behövdes. Grazie men nej grazie.
Så här kommer jag dock leva mitt liv:
(utan navkapsel på väggen. Nej faktiskt, den tillhör inte mina accessoarer)
Råtthål? Jo visst. Lite grann. Men mitt i stan, med fräscht litet kök, balkong, och en rumskompis jag träffat några gånger. Arkitektstudent från Perugia som redan lagat mat åt mig ett par gånger.
Mmm, ja tack.
Skål! Proseccon är precis lagom kyld för att fira med.
Vorrei en cykel, per favore.
Idag har jag promenerat i typ tre timmar för att hitta någon som säljer begagnade cyklar. Det gick sådär... På ett ställe hade de bara fula skrotcyklar, att hyra dessutom, och andra butiken hade just precis stängt för lunch när jag till slut nådde fram. Fuck siesta! sa jag då. Lite såhär svettig blev jag:
Ok jag ser typ inte alls svettig ut... Det är en lögn.
Cykelfakta:
1 Ferrara är platt. Skönt!
2 I Ferrara är det mycket vanligt att cyklar stjäls. Trist.
3 Jag ska nog få en cykel som tack för att jag lånade ut min mobil till främling med soppatorsk på vespan. Bingo!
4 Alltså har jag powerwalkat runt i solgasset helt i onödan. Typiskt.
5 Nåja det var ju fint väder åtminstone. Jag gillar ju sol.
6 Man kan få cancer av för mycket sol. Det ska jag försöka låta bli.
7 Jag brukar smörja in mig med solfaktor 20 faktiskt.
Slut på cykelfakta.
Vargod tag nummerlapp, annars kan jag tyvärr inte hjälpa dig
Dagens myt! Jag trodde att nummerlappar var ett väldigt svenskt system. Men icke! I charkdisken på supermercaton jobbar de så, och inte minst i sekreteriatet på universitetet. "Har du tagit lapp?" frågas det med uppspärrade ögon från skrivborden. "Sì sì" svarar jag. "Bene bene, varsågod och sitt", puh.
Har alltså börjat registrera mig på universitetet. Många olika skrivbord skall det sittas vid, många dokument ska stämplas. Sen lämnas dokumenten värdigt över till mig. Vad jag ska med alla påskrivna, välstämplade papper med vet jag inte. Jag vet, om någon, var jag befinner mig.
Två gånger under förmiddagen har jag dock blivit ombedd komma tillbaka imorgon, för efter att ha stått och origamivikt min nummerlapp i en halvtimme är det visst fel på datasystemet, meddelades det med höjda axlar.
OBS TA ALLTID LAPP ÄVEN NÄR DET INTE ÄR KÖ!!!!
Har för övrligt hittat ett favoritkonditori där jag äter mig igenom sortimentet sakta men säkert. Servitörer i väst och spegel bakom bardisken, renputsat och mycket mycket gott...
Provar just nu Ferraraspecialiteten tandorin/tendore/tenerina, har glömt lite vad den heter. Mjuk chokladkaka, orgasmgod.
Benvenuto in Ferrara!
Se, en av Sveriges största modebloggar (inte) flyger som fågel Fenix ur askan! Det trodde jag aldrig, säger du, nä knappt jag heller.
Men så bjuder ju inte hösten på en vanlig gammal trillingnöt ur livets Alladinask Jag skulle hittills betygsätta det som en pärlnougaten. Eller kanske rentav i en handgjord Tössepralin som någon smugglat ned! Det återstår att se.
Som en kan läsa strax nedanför detta inlägg är detta alltså andra texten i rad med temat återuppståndelse. Den förra var ca 2 år sedan och inte mycket blev skrivet i den uppståndelsen.
Nytt sen då:
Typ allt.
Men mest centralt såklart: Jag firar idag en vecka i Italien! Firade alldeles nyss med en kaffe och kaka. "Fika" tänker du. "Ja" svarar jag, men säg det inte högt! Fica är nämligen ett synnerligen runt ord på italienska.
Hur som, var var vi? Var bor jag? I ett litet litet rum. Typ lika stort som min resväska, dock inte lika tungt. Men jag hittade ett rum idag som jag nog kan få ta över, i en delad lägenhet med högt i tak, balkong och smutsiga köksstolar. Nivån på rummen jag sett är sannerligen en bergochdalbana, men detta var åtminståne fräscht på vissa sätt.
Vad äter jag? Pasta med pesto och salsiccia. Minst ett mål om dagen. Så jävla gott. Jag hoppas på att bli mer fantasifull när jag har ett kök...
Vad gör jag? Söker rum, läser lite italienska böcker (okej, bok) och övar italienska på ett språkforum som heter Romeo. Mycket lärorikt. Min couchsurfing-värdinna visade sig även vara arkitektstudent också hon, så jag har blivit introducerad till en massa kommande pluggkollegor. Guld!
Bilder? Ja det finns. Men jag har lite tekniska problem för tillfället. Återkommer.
Slut för idag, svetten lackar där jag sitter i solen i Parc Pareschi som bjussar på gratis wifi. Jag sitter på en bänk i solen - ett taktiskt drag. Italien har nämligen erkänt en sak för mig:
Här finns mygg! Jag som naivt trodde de var utdöda på dessa breddgrader - men icke - mycket vitala!
Fortsätt nu och läs lite för en nostalgitripp i mitt liv. Det känns som ca tusen år sedan.
Ciao!
