Heja Cindy!
Underbar parodi på Gina Tricot! Cissis lilla hörndans är bäst.
För övrigt: idag är en vit dag. Från Facebook.... Får se hur det går.......
Hur kunde jag glömma!
Att jag inte har lagt ut en bild på dessa fantastiska kakor är ett under. Inte för smaken, de var ganska ordinärt smöriga och fina. Mest för de obskyra assosciationer som jag fick när de spritsades ut i formarna med sina småkorniga havregrynsbitar:
Men nu är julen nästan slut och bajskakornas tid är förbi.
Vad gör jag med mitt liv?
07.30. Pip. Kommer det vara dags att gå upp igen. Till skolan.
Men jag kommer ju ingen vart! Skanstull vill inte samarbeta, inte heller Gullmarsplan eller Årsta. Allt blir bara blaha just nu och oj sådana kvarter har jag sett förut så byggde man på 1800-talet också. Och hur kul/givande/utvecklande blir det på en skala?
Imorgon eftermiddag kommer jag jobba. Samt lördag förmiddag. Semlor och vetesurdeg. Kardemummabullar och baguetter. 55, det blir 45 tillbaka tackskaduha haentrevlighelg dåkanjaghjälpanästa! Och på söndag ska jag läsa lite. Kvarter eller stad eller urbanitet eller parker.
Och snart är det februari och snart är det Melodifestivalen och sen blir det vår och så kommer sommaren och sen vinter och däremellan blir det höst och sen är det 2011 vips vips. Vart tar allt vägen?
En stor del av mitt liv är i Jönköping nu men imorgon kommer han hem och då ska vi äta crêpes på en fransk restaurang som serverar vin och cider till alla som inte har en vit månad.
Ja men det kanske är där poletten trillar ner.
En lattemammas identitetskris
'En kardemumma och en latte tack'.
Mitt svar hänger i luften som ett envist spöke innan det når medvetandet hos den intet ont anande kvinnan:
'Tyvärr, vi har bara bryggkaffe'.
Vad sker nu? Vem är jag? Finns jag ändå? Trots att jag inte... ? Tankarna rusar fram i ett störtlopp. Så samlar hon sig med ett djupt andetag och kvittrar stelt:
'Ja men visst då tar jag det!'
Det är sällan man ser en människa bryta ihop, förtvina och återuppstå på några ögonblick.
Valhallabageriet, Valhallavägen 178, Stockholm
16 januari 2010
I en bar en fredagkväll
Är det bara jag som har en vit månad?
Sista fredagen denna veckan.
Helg!
Helg helg helg helg!!!!
Första veckan i skolan - tung! Eller nej, mer svår. Nytt projekt, fast egentligen tillbaka i det gamla för att detaljera. Lärarna låter oss vara självständigare för varje uppgift. Vilket betyder att man känner sig som ett övergivet foster som inte vet hur man börjar andas.
Oj Björn Ranelid känn konkurrens.
Hur startar man? Vilken ände börjar man nysta i vägarna? Dator, modell, skisspapper, betong? Ahh!
Men nu är det paus i några dagar. Börjar med ett jobbpass på bageriet i eftermiddag, och sedan en härlig 07-morgon imorgon. Sortera bullar och lägga upp växelkassan. Saknar det, ca två månader sedan jag jobbade sist. Fattig? Nej inte kris just nu, CSN är givmild i januari. Så jag köpte en sommaroutfit på Topman igår.
För som sagt detta är mitt år av Framförhållning! Året då jag inte missar tåg och bussar och möten och förfester.
Önska mig lycka till...
-44 (på natten)
Dessa frågor får sina svar imorgon, då jag tågar till Borlänge och snömassorna och kärleken.
Mina dagar i Älmhult är räknade för den här gången. De firades av med glitter och glamour och nyårsrevy. Väldigt roligt ibland och halvroligt ibland.
Slut är det nu med bortskämmande föräldrar och gratismat. Väntar gör svärmors domderande order och svärfars strängt vakande blick i ett mer främmande hus i en mer främmande stad.
Nej det är inte farligt alls faktiskt. Faraos föräldrar är väldigt härliga och verkar ha accepterat mig trots mitt småländska ursprung.
Godnatt mitt herrskap.
Jullekar
Granar barrar. Därför sopar mamma. Och därför ligger alla kulorna i säkert förvar på bordet. Utom de kanske fem som har åkt i golvet när grenarna har slokat.
Och mamma och jag har fått en ny hobby. En liten knäpp bara så blir en hel gren naken. Tänk vad kul.
Pling!
Naken!
En tvåportionssoppa till 13.
Mitt uppdrag till festen var kakor och godis till natten. Det blev bland annat Monika Ahlbergs wienernougat och några marsipanhjärtan som blev grisar för jag kunde inte hitta hjärtformen.
16.00 igår eftermiddags ringde Rebecka och sade att det tydligen räknades med att vi skulle ordna med förrätt. En snabb kalkylering gav att inga mataffärer var öppna, vilket fick oss att kolla igenom våra skafferier. Rebecka hittade tomatsoppa. Perfekt till förrätt! Knorr är ju kvalitet, dock blir portionerna något små om 13 gäster ska dela på en förpackning för 2. Tur då att vi är smartare än smartast! Angelica kollade hos sig också och tillsammans hade vi tre paket krossade tomater. Lite vatten och grädde på det, vips så var det utspätt och lagom mycket. Succé.
Soppa
Ingredienser. Ett paket Knorrsoppa och lite krossade tomater.
Annars? Tack bara bra. Natten var lång och någonstans där i mitten blev det raketer och bubbel och cigarrer och skål skål gott nytt år. En del av Filips källare rensades till dansgolv och nittiotalsklassikerna avlöste varandra med Rednex och Haddaway och däremellan var det Madonna.
Jag är Madonna.
Och jag breakdansade också, med teknisk support från Rebecka.
Det kunde gått bättre.
Idag var det Trollkarlen från Oz. Fy vad tradigt den kändes uråldrig.
Nu ska vi äta gino. Nattnatt