Granar och idag och imorgon
Inte så lite sent. Jag går händelserna i bakväg och visar hur den kom till lägenheten.
På väg hem från jobbet passerade jag granhandlarna. Passerade och stannade, vände och handlade! Och åkte tunnelbana med barrsällskap.
Klipp klipp. Där bak hänger Carola fortfarande osignerad.
Klipp klipp klipp.
Men så fint det blev! Detta är dagen före Farao och jag bytte julklappar så lite pyssel på gång. Och nu är Carola-skivan signerad.
En annan intressant tanke att ägna sig åt en sen kväll före nyårsafton, är ju om man möjligtvis i håret kan applicera ätbart guldspray som annars normalt sett ger glans åt bakelser? Ja, det kan man, efter ett experiment på POCK förra veckan vet vi det. Det kladdar visserligen en hel del, och morgonen efter vaknar man med stor sannolikhet på en glitterbädd. Men så här glamoröst kan det se ut:
Glamour imorgon för övrigt. Håret är nytonat (med hårprodukter denna gången) och imorgon ska naglarna lackas och huden peelas. Och kläderna strykas och skorna putsas. Sedan ska vi skåla hela natten och låta bubblorna kittla våra strupar.
Godnatti natti!
Mellanlandning i Älmhult
Saknar, saknar inte.
Saknar: Farao.
Saknar inte: lägenheten i Ystad.
Snart har distansförhållandet tagit slut och vi är åter enade i samma stad, i samma lägenhet! Åh det ska bli underbart!
Denna veckan bor jag hos kusin Karin. Lämnar nycklarna till mitt råtthål imorgon. Åh det ska bli underbart! Hoppas att Hyresgästföreningen tar hyresvärden ordentligt i öronen för att jag betalade så mycket överpris... to be continued.
En sak saknar jag med min lya. Pyntet! Spartanskt men välplanerat. Prinsessan Madeleine råkade få en altarplats mitt i allt, mest för att det var en så fantastisk bild i DI Weekend häromveckan.
Tre dagar kvar på jobbet. På fredag blir det jag som bjuder på smörgåstårta och på kvällen ska vi shotta.
Sommarnostalgi
Fast nu hade jag ändå inte hunnit med frukost, med tanke på att jag vaknar 04.25 och tio minuter senare går Jessikas skjuts mot jobbet.
En undran i snöstormen...
Men min största förundran nu är: hur fasen kunde den tröjan ta så jävla lång tid?
Snart ett stående inslag på Paris modevecka
Äntligen är den färdig!
Ett år efter att jag började sy om några gamla t-shirt för att se om jag kunde sy och samtidigt hittade en liten påse paljetter i min pappas tvättstuga är projektet "Förbättra passformen på en gammal tröja och sy paljetter i ett mönster" nu slutfört! Jag har lärt mig:
1 det är svårt att få till snygga sömmar i ringningen.
2 det tar inihelvete lång tid att sy fast paljetter!! Jag har väl inte riktigt arbetat effektivt i elva månader, men om jag skulle ta en timpenning på 100 kr och sälja tröjan skulle jag nog behöva ta en tre till fem tusen kronor. Spekulanter?
Närbild
Fönsterbild med brandkår i bakgrunden. Fullt ståhej vid grannhuset, och på Ystads Allehanda snackar de om att "gryningspyromanen" kan vara i farten igen! Mitt i en deckare kanske?
För övrigt, till vänster i fönstret syns min uppfinning "motboksljusstaken", dvs en samling av alla hushållets urdruckna vinflaskor med ljus i. Skapar mysstämning och håller reda på konsumtionen. Risken finns att lägenheten fylls med stearinljus...
Men åter till tröjan, vad var då råmaterialet? Nja jag har ju knappast köpt en famn tyg och måttat och mättat och syttat och sprättat, utan ursprunget kan tyckas vara ganska likt en t-shirt redan från början. Här en bild från en okammad mellandag innan nyår förra året. Till höger i bild plirar Diddi pillimariskt.
Slutligen, kommer jag någonsin använda tröjan?? Nja vete tusan. Jag är liksom ingen skräddare än men nu har jag faktiskt lagt ner massor av jobb så jag känner mig lite tvungen. Så pass på, nästa disco är det jag som movesar runt som ett guldregn.